Jag siktar på excellens

Av Jessica Jäger

Jag minns så väl min blick på provresultatet och den vinröda ridån i bakgrunden. Vi satt i rummet bakom konsertsalen och vikarien i engelska hade rättat våra prov. Högst upp i högra hörnet på mitt prov stod det ”Exellent!”. Det enda jag såg var att ordet var felstavat. Vad visste hon om excellens när hon inte ens kunde stava det?

Det var min första medvetna kontakt med ordet excellens. Redan där fanns det en fingervisning om vilken innebörd jag lägger i ordet: perfektion. I helgen var jag på en utbildning som hade utgångspunkten ”studier i excellens”. Jag noterade hur det var fullständigt självklart för mig att alltid sikta högt. Givetvis är mitt mål, varje gång, att ge mina coachingklienter exceptionella resultat och att leda en begravningsceremoni med fullständig närvaro. På tiden för provresultatet ovan fanns inget annat i mitt huvud än att jag skulle ha högsta betyg.

Så det blev ett intressant perspektivutbyte när tanken på excellens visade sig vara en aha-upplevelse för några i gruppen. Alternativa synsätt kan vara att ha som mål att ”alltid klara sig”. Kursledaren berättade att det sistnämnda handlar om att alltid sikta in sig på ett av de stora fälten på piltavlan, istället för att sikta mot mitten. Det gör att man blir väldigt bra på att träffa stora fält istället för att öva upp sin förmåga i att pricka mitten.

Självklart vill jag pricka mitten! Men intill mina kursanteckningar om excellens skrev jag ”Hjälp!” med färgpenna. För hur ska jag kunna leverera excellens och samtidigt vara hållbar? Målet jag hade satt upp för min medverkan på kursen var nämligen att finna lösningen på just den ekvationen.

Jag gissar att tanken på excellens för många nordbor väcker minnen av människor som säger att vi inte ska vara förmer eller att ta för mycket plats, men jag fick grepp om en rädsla. Rädslan att inte orka, att bränna ut mig och inte kunna leverera alls.

Men excellens handlar inte om perfektion. Ordbokens definition är ”stor duglighet, briljans”. Det är skillnad på att alltid prestera perfekt och att sikta på briljans, det vill säga att vara mitt bästa jag så mycket och så ofta jag kan. Med betoning på att vara! För visst krävs det inte perfektion för att briljera?