Den röstlösa sångerskan

Av Jessica Jäger

”Du kan visst aldrig bestämma dig”, sa en närstående när jag berättade om mina tankar för företaget. Orden gick i klinch med min egen upplevelse. ”Jag fattar beslut hela tiden. Sedan ombestämmer jag mig”, svarade jag. Det kan låta som ordklyveri, men det är stor skillnad på att stanna i ovisshet och att röra sig framåt och att agera på den information som visar sig längs vägen.

Jag har många gånger försökt variera mitt tjänsteutbud för att bli mindre sårbar. Sången har varit det enda konstanta i mitt företag och med rösten som verktyg blir minsta lilla förkylning kännbar och en källa till enorm stress. Här om veckan fick jag känna på den igen. Jag tappade rösten och skulle snart sjunga på en begravning. Hela veckan tillbringade jag i oro för om jag skulle klara av det, tills jag dagen innan gig kapitulerade och ägnade flera timmar åt att hitta en ersättare som både kunde närvara och hade möjlighet att hinna lära sig låtarna. Jag lade alltså mer tid på att söka en ersättare än på att genomföra spelningen.

För tredje gången på tjugo år ställde jag in. Det betyder inte att jag har hållit mig frisk alla andra gånger, utan snarare att branschen är osund. ”The Show Must Go On” är ingen myt. Det är så mentaliteten är. Feber, öroninflammation och trötta stämband är inte ursäkter nog för att ställa in. Då blir man utbytt.

Jag har reflekterat över det där med att bli utbytt. Förnuftet säger att alla blir sjuka ibland, även sångerskor, men tillåts vi? Den andra gången jag ställde in en spelning skulle jag ha sjungit på en anrik institution. Du vet en sådan som dikterar villkoren och säger att fakturan ska ställas på 60 dagar och jag som liten aktör bara behöver finna mig i hur det är. Jag hade sjungit där flera gånger och det var alltid fullsatt. Men efter min avbokning införde de en ny policy. De skulle aldrig mer boka singelakter. Och jag fick aldrig några fler uppdrag därifrån.

Jag grät den dagen jag avsade mig begravningsuppdraget. För att jag svek ett förtroende, för att inkomsten uteblev på ett uppdrag som jag redan hade lagt ner mycket tid på och för att viljestyrka inte räckte till för att lösa situationen.

Att leva på sången är sårbart, så jag kommer att fortsätta söka min produkt- och tjänstemix. Men jag kommer aldrig att rista ett beslut i sten.