Det var inget misslyckande

Av Jessica Jäger

Jag var van vid att lyckas. När min egen världsbild var begränsad och förväntningarna var tydliga nådde jag målen nästan varje gång. Kanske spelade jag säkert. Jag var rädd för att misslyckas så jag gjorde allt för att undvika nederlagen. Sedan blev jag förälder (vilket i sig bäddar för en del misslyckanden, för det är helt omöjligt att leva upp till alla ideal om den perfekt föräldern) och skulle jonglera både karriär och föräldraskap. Då kom misslyckandena som på ett pärlband.

Stora och små projekt initierades. Vissa gick i mål, en del blev liggande på obestämd tid och några hann bara bli en tanke. En tanke som förvisso kommunicerades, men som aldrig blev verklighet när tiden var inne. Jag trodde att jag hade tappat förmågan att nå allt jag föresatte mig. Jag som alltid hade nått så långt, även när jag siktade högt. Här om veckan såg jag det på nytt. En kurs jag hade planerat att hålla saknade helt deltagare. Förvisso med ett par veckor tillgodo. Då rannsakade jag mig själv. Hade jag misslyckats eller hade jag givit upp? Jag insåg att jag varken hade gjort det ena eller det andra. Det fanns ännu tid att lyckas och att göra jobbet som krävdes för att fylla gruppen med deltagare, men med engagemang som två kommande bokreleaser, näringslivsdagen, Bokmässan och en annan kursstart inplanerade kom den här kursen aldrig högst upp på listan.

Jag hade helt enkelt inte gjort vad som krävdes. Det var som att jag istället för att kasta tjugo pilar på darttavlan och missa samtliga bara hade låtit pilarna ligga kvar i handen. Det går inte att misslyckas om jag inte ens försöker lyckas.

Med det uppvaknandet kunde jag fatta ett beslut: att göra jobbet som krävdes för att fylla gruppen med deltagare eller att stryka kursen från höstens utbud till förmån för det som omedvetet prioriterades upp. Jag valde det senare och mitt inre perspektiv skiftade. Resultatet jag såg var inte längre ett misslyckande utan ett strategiskt, om än outtalat, val. Vi företagare behöver satsa på och förkasta affärsidéer hela tiden. Det är en del av företagandets natur.

Så med ett engagemang mindre på agendan går jag nu rakryggad framåt, fast besluten att göra vad som krävs på de områden jag väljer att lyckas i.