Från Netflix till Kårsta – nu räcker det med sofflocket!

Av Anna Sigrid Pettersson

Vi har överlevt januari, den fattigaste månaden som lika väl kan innehålla lyxmaten som gröten. Frysskåpets innehåll gås igenom och noggrant och den kan innehålla både rostbiff och räkor som tillreds medan plånboken inväntar påfyllning för att åter fylla på kyl och frys. Inte dumt alls.

Samtidigt i anslutning till kontrolluppgifterna trillar in gås ekonomi igenom. Har året gått ihop, finns det något kvar och hur ska budgeten för 2026 se ut? Finns det något att spara in på? Chockbeskedet från Dagens Nyheter har kommit, prenumerationen har ökat 28 procent. Och hur är det med andra avgifter och abonnemang? Och, kanske ändock den viktigaste, hur vill vi leva våra liv? Vad vill vi lägga pengar på? Vilka slentrianmässiga avgifter ligger bara och skvalpar i utgiftskolumnen?

Som världsläget ser ut nu så känns det som man inte vill, med sina pengar, stödja vissa länder, både i öst och i väst. Samtidigt vill jag med mina pengar stödja kulturvärden i kulturvärlden. Svensk film till exempel, som halkar efter både Norge och Danmark i produktion. Men en svensk filmproduktion vill vi ju ha! Och biografer vill vi ju ha! Vi vill kunna se på film i Vallentuna, både i Kårsta på Saga bio eller på Vallentuna kulturhus!

Ett raskt snitt i budgeten och Netflix får gå i putten. Ska vi stödja amerikanskt när vi inte riktigt vet hur landet där vill växa och tvåhundra varje månad i ett år, det blir en slant, till ”over there”. Vi gör ett litet muntligt avtal, maken och jag. Vi skippar det och lägger (minst) samma summa på våra biografer här i kommunen men en liten utflykt till Stockholm kan också sitta fint. Kanske också samtidigt stöder något matställe.

För orsak och verkan, varför går det dåligt för svensk film? Och varför går det dåligt för biograferna? Tja, förutom nedskärningar i stöd så slarvar vi bort det genom att sitta hemma och glo och inte lyfta oss från soffan. Så nu så, bort med amerikanska serier och filmer och fram för svensk film och biobesök. Vi måste ge jobb till våra skickliga aktörer och skådespelare så de är kvar i landet! Vi måste också få se våra berättelser som speglar vår samtid och vår kultur. Det är inte bara flams och trams utan betydelsefullt, nu mer än någonsin. Det ger oss nya perspektiv och hjälper oss att navigera i en orolig tid och föränderlig värld men också en grund för morgondagens?filmarv?och filmskapare.

Tja så där går pratet, över en bit mat, med kontrolluppgifterna i ena handen och kassaboken i den andra! Stöd svensk film!

Sen tack alla ni som påpekade, jag backar, tar tillbaka och säger julplundringar finns!