Glashörn och jubileum
Tränaren matade boll efter boll mot glashörnet. Jag hade själv bett om det när han frågade vad jag ville använda tiden till. Det tog emot att efterfråga övningar som blottade min akilleshäl på padelbanan - att ta glasbollarna i hörnen - men jag visste att jag, för att vinna i längden, behöver kunna hantera och våga möta mina svagheter.
Det var värre än jag trodde. Jag missade varje boll som kom emot mig, trots kalkylering och placering. Efter en stund fick jag samma råd, som jag själv hade givit en annan spelare strax innan. (Det är lätt att råda andra, svårt att se sig själv, eller hur är det?) Efter det lilla rådet satte jag plötsligt 90 % av slagen.
Det här hände under prova på-tillfället av Vallentuna Nyas och Vallentuna Padels affärsnätverk, som startar skarpt nästa vecka.
Efteråt slog vi oss ner i sofforna och snackade om företagande och Vallentunabornas konsumtionsmönster. Det framkom att en stor andel av invånarnas pengar spenderas utanför kommunen. Det är förmodligen inte så konstigt i en kommun med många dagpendlare och två av Nordens största köpcentrum i närliggande kommuner, men det påverkar utbudet.
Jag personligen är så tacksam för att ofta bli anlitad på hemmaplan. Det är vackert att träffa människor i mataffären, på Kulturskolan eller IP och känna att vi har ett speciellt band. Jag har fått vara med när de varit som lyckligast och som allra mest ledsna. Omgivningen behöver inte veta, men våra blickar möts och vi ser varandra, på riktigt.
I veckan fick jag vara med om ännu en viktig milstolpe. Vallentuna Internationella Montessoriskola firade tioårsjubileum. Tidigt måndag morgon kånkade jag upp högtalare på den lilla flaggstångskullen i Karlberg för att sjunga och förstärka budskapet i rektor Filippa Amantos tal till elever, lärare och föräldrar.
Skolan har blivit som en av mina familjer som ringer vid både bröllop och begravning. Jag sjöng när skolan invigdes 2013 och på de båda nyinvigningarna, när skolan flyttade från Ekeby/Sörgården till Hjälmsta och sedan vidare till Karlberg.
Barnen jag sjöng för på invigningen har fortsatt på sina livsäventyr och i veckan fick jag möta de barn som nu ska lära och tackla sina individuella ”glashörn”. Till deras hjälp finns lärare med goda råd, och förhoppningsvis även modet att våga fråga.
Jessica Jäger
jessica@jessicajager.se
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
