Kulturen – en del av näringslivet
”Det ska vara Ragnarök!”, utropade handledaren som invändning mot vårt val av uppsatsämne. ”Det finns ingen ekonomi i kulturen”, fortsatte han. Ironiskt nog läste vi ett program i kulturekonomi som skapades för att lyfta kultursektorns betydelse för samhällsekonomin och vikten av ekonomisk förståelse i kulturella verksamheter.
Jag som redan då drev företag som sångerska och återkommande hörde prissänkningsargument som ”Det är ju ändå din hobby, du tycker ju att det är kul att sjunga” blev frustrerad. Hur skulle samhället värdesätta kulturen – och lära sig att betala för den – om motstridigheterna frodades även inom den företagsekonomiska institutionen?
Då levde vi i en tid när böcker kopierades flitigt på högskolans bibliotek och det bara alldeles nyligen hade blivit olagligt att ladda ner musik online. Det var som att tillgång till kultur var allas rättighet, men ingens kostnad att ta. Teaterutbudet översteg antalet besökare och konkurserna både hängde i luften och blev realitet. Kulturentreprenörerna upplevde Ragnarök, på riktigt. Hur kunde handledaren inte se det? Eller ansåg han bara att de var bortom räddning?
Komplexiteten ligger i att kultur inte bara handlar om personlig förströelse utan också ger hälsofördelar och utgör ett format för historieskrivning och samhällsdebatt. Därför går åsikterna isär om vem som ska betala för kultur. Felaktigt tror alltför många att samtliga kulturutövare lever på kulturbidrag, medan majoriteten av oss presenterar våra verk på en scen och sedan fakturerar för vårt arbete, som alla andra företagare.
Efter mycket argumentation fick vi skriva vår uppsats om fria teatergruppers förutsättningar att överleva långsiktigt genom att skapa värde tillsammans med publiken och på så sätt öka sitt publikantal och sina biljettintäkter.
Ett dilemma som då poängterades tydligt från flera håll var avvägningen mellan skådespelarnas konstnärliga frihet och publikens efterfrågan. Jag vet att den frågan ständigt är närvarande inom kulturekonomin, men finns den egentligen inte i alla företag? Avvägningen mellan att realisera den egna visionen kontra vad som är kommersiellt gångbart?
Än lever i alla fall kulturen som ekonomi och kanhända fick vår handledare istället biljetter till Wagners ”Ragnarök” på operan.
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
