Vallentuna – stoltheten märks i varje förslag

Av Uffe Lindeborg

När kulturkanon blev ett hett ämne nationellt dröjde det inte länge förrän Vallentunaborna hakade på.

I vår lokala variant dök förslag upp som vittnade om något mer än bara allmän nyfikenhet – det handlade om genuin stolthet. Och visst, det är kanske inte så konstigt. Kulturministern själv, Parisa Liljestrand, bor ju här. Men jag tror faktiskt inte att det är hela förklaringen.

Det handlar om stolthet.

Vallentunabor har en stark känsla för sin hembygd. Vi vet vad som gjort platsen till vad den är i dag – och vi värderar det högt. Och vilken lista det skulle kunna bli! Hundra anledningar till varför Vallentuna är som det är idag – det vore inte svårt att få ihop. Tvärtom. Det svåra skulle vara att begränsa sig. För bakom varje byanamn, varje åkerkant och varje föreningslokal finns något som har format oss.

Det är också något tryggt och glädjande i att vi gillar att minnas – att blicka bakåt på det som format oss. Allt från fornlämningar och bygdegårdar till rockband, skolor och starka eldsjälar.

Det är just det som gör det så inspirerande att driva lokaltidning i Vallentuna. Här finns alltid något nytt att upptäcka, men också en djup respekt för det som varit. En fot i framtiden och en i myllan.

Och det är klart att det finns mycket att skriva om – i en kommun där kulturen inte bara lever i böcker eller på scen, utan i människors hjärtan och vardag.