Höstens vardag - mellan glädje och förberedelse

Av Anna Sigrid Pettersson

Dags för döstädning. Ute luktar det död, höst och ruttet. Gräsmattan under päronträdet är täckt av ett tjockt lager jäst päronsörja. Robotgräsklipparen slirar fram genom sörjan.

Här ska förberedas för bistrare tider och när döstädningen ska börja är alltid ett lotteri och risktagning. När blir det frost och när fryser kvarglömda vattenslangar och tunnor sönder?

Det är frågor med svar som en inte vill ha. För nu är det onekligen höst. Vi har precis sagt adjö till en varm och solig september och oktober har börjat lika fint och vackert. En extra tröja är på både i början och slutet av dagen, däremellan hänger den över något trappräcke någonstans.

Döstädning just nu handlar om trädgårdsarbetet. Allt kött är hö, allt flyktar här och snart förvissna gräsen. Lönnarna har börjat sitt förfall, löven singlar guldfärgade mot marken. Asplöven blir bara brungrå och dunsar ner. Tallarna är ovanligt trötta detta år och släpper sina barr och äng och fält står tomma. Kastanjerna ligger som glansiga ägg under sina träd och det är en alldeles speciell och barnslig känsla att plocka några stycken, stoppa i fickan och sen låta dem rulla mellan fingrarna.

Utemöblerna ska tas om hand också, städas av bort med skräp, fågelbajs och så de där bären. Häggbären med sin kraftiga blå färg och så alla små pinnar som bären sitter på. De där pinnarna kilar sig fast men diskbortas brutalt bort. Vi har fortfarande några sådana där hederliga, rejäla, astunga trämöbler som egentligen borde få sig ett fint fotbad, stå med fötterna i olja, efter att under hela augusti stått med fötterna i regnvatten. Få se om vi orkar med det.

Vattenslangarna ska tömmas också, och hur många meter slang vi än har så är det alltid på fel ställe i trädgården, samlas in, rullas ut, blåsa ut vattnet och så rulla ihop igen. Krattor och räfsor samlas också in. Lite borstning där också och så tvätta av träet och mer olja, både trä och metall. Allt det här är så oändligt mycket trevligare i tio-tolv grader och strålande sol, än i snålblåsigt regn och två plusgrader.

Emedan vi struttar runt i trädgården finns också plats för en blomstrande framtid. Var ska vi sätta mer lökar och vore det inte rart med mer klosterklockor, ett gäng botaniska tulpaner eller ytterligare någon kejsarkrona, det vore väl fint? Framtidsplaner, jodå, men en sak vi inte gör, och när vi väl gör det är det redan försent, men det där med att ta fram snöslädar och snöskovlar, det tar vi fram efter första snöfallet. Det finns faktiskt gränser för framförhållning.

Anna Sigrid Pettersson

annasigrid@vallentunanya.se