Jag är ingen bank

Av Jessica Jäger

Jag har varit dumsnäll alldeles för länge – så där snäll och godtrogen att jag återkommande klivit över mina egna gränser för andra människors skull. Många gånger har min omgivning påtalat att det är naivt att tro så gott om människor som jag gör. Men mitt grundläge är att tro på människor, att se dem där de är och att bemöta dem så hjärtligt jag kan utifrån det. Det är som att jag inte kan annat. Men kanske är det dags att jag lär mig.

Det var tidigt förra hösten som fakturor gick iväg till ett flertal kunder efter att jag hade fyllt budfirmans bil med flertalet tunga lådor. Inbetalningarna trillade successivt in tills bara ett fåtal återstod. Efter en enkel och trevlig påminnelse betalade ytterligare ett par kunder. Sedan återstod två.

Den ena kunden bad om en avbetalningsplan och den andra försäkrade mig om att ärendet var skickat till rätt person på kontoret och nu skulle hanteras. Men ingen av dem betalade som utlovat.

Nu, ett år senare, har jag för första gången i min drygt 20-åriga företagarkarriär skickat fakturor till inkasso. Jag tror på vänliga påminnelser, kommunikation och förståelse –långt bortom vad de flesta ser som rimligt – så jag brukar ha tålamod att vänta ut folk och låta dem komma på fötter om det har hänt något. Men när kunden flera gånger säger ”jag ska betala”, betalningen uteblir och kunden slutligen inte kommunicerar alls, då ledsnar till och med jag.

Fram tills nu har jag bara sett till kundernas ”bästa”. Jag har lyssnat på deras problem och låtit hjärtat smälta, lagt betalningsanmodan på is ännu en tid och levt vidare med mina egna utmaningar. Men jag är ingen bank. Jag tjänar ingenting på att de förhalar eller kommer med snyfthistorier. Kanske får jag en liten stjärna i marginalen, ungefär som när läraren satte ett plustecken efter bedömningen på ett prov, vilket ändå inte skulle synas i betyget senare. Men inte ens vår affärsrelation vinner på förfarandet efter så här lång tid.

Motparten lär sig inte att ta ansvar för sin ekonomi och sina handlingar – och jag visar tydligt att jag inte heller tar ansvar för min ekonomi, utan prioriterar andras ärenden gång på gång. Därtill urholkas förtroendet. Att skicka fakturor till inkasso var, faktiskt, en kärleksfull handling för alla parter.