Barnen längtar till julafton och jag ser fram emot de första dagarna på ett helt nytt år. Då är jag ofta avslappnad, drömmande och hoppfull. Färgpennor, post it-lappar och stora block åker fram och alla möjligheter jag ser kommer ner på papper. En och annan säljkarta och ny produktidé brukar också ta form. Jag låter kreativiteten flöda och processen är härligt otvungen.
Förra veckan var jag på konferens med andra företagsledare i det mentorprogram jag varit del av under året. I det sammanhanget har vi ofta fyllt i textrutor i arbetsdokument eller laborerat med siffror i excel-snurror för att reflektera över våra respektive verksamheter och planera för framtiden. Den här gången var det annorlunda. Vi fick alla varsitt stort block med helt tomma blad, och färgpennor dukades upp på borden. Uppgiften stod på konferensrummets vita tavla.
Jag tog godisskålen från tilltuggsbordet och tömde ut innehållet för att kunna vända den upp och ner och göra perfekta cirklar: en för marknadsföring, en för erbjudanden, en för mig som VD, en för mitt team och den företagskultur jag skapat och några till. I cirklarna definierade jag företagets styrkor och svagheter på respektive område och lät insikterna från dem mynna ut i en handlingsplan. När jag var klar sprakade sidorna i olika färger och sektionerna illustrerades med enkla figurer. Andra företagsledare gjorde istället matriser, listor eller jobbade på sina datorer.
Hur gärna jag än planerar och reflekterar över verksamheten känner jag ofta starkt motstånd när uppgiften och upplägget kommer utifrån. Det gör att startsträckan blir lång och att jag aldrig kommer så långt som jag hade önskat på den utsatta tiden. Den här gången susade jag fram över papperen. Den logiska delen av mig undrade om det verkligen var så klokt att ägna tid åt att rita bilder till mina cirklar och tårtbitar, men jag gjorde det ändå. I det otvungna ritandet fick tankarna utrymme att falla på plats, och när det var dags att skriva så flödade orden.
Det slog mig då att jag var i mitt rätta ”planerings-element”, precis som jag brukar vara efter nyår. När färg, form och struktur får samspela är jag i kontakt med både den kreativa och den logiska sidan av mig samtidigt. Där, i skärningspunkten, finns framtidsutsikterna och ledtrådar till hur jag kan hjälpa fler.