När lugnet landar i kroppen är det lättare att se och agera långsiktigt än när stressen slår ut all vett och sans. Kombinationen kroppsskada, operation, omvärldshändelser och familjeliv kokade ihop till en pressande röra, men successivt har jag kunnat se hur mina planer åter blivit både större och mer långsiktiga – ett friskhetstecken.
Resultaten av den positiva förändringen syns redan. Än så länge är de små, men de kommer med lätthet och större effekter är att vänta. Det betyder att jag har möjlighet att hoppa på en galen grej igen. Inte för att fly eller för att jag är förblindad av ett överväldigande kaos, utan för att det är en rolig grej som samtidigt ligger i linje med mina mål. Jag har antagit utmaningen att skriva en bok på 30 dagar med start 1 februari. För att lyckas omger jag mig med ett gäng entreprenörer som ska göra samma sak.
De böcker och kapitel jag har skrivit tidigare har handlat om självledarskap ur olika perspektiv. Den här gången ska jag skriva om ett annat ledarskap; att leda borgerliga begravningar.
Borgerliga begravningsceremonier, som ett alternativ till de religiösa, blev en lagstadgad rättighet 1926. 2010 utgjorde de borgerliga ceremonierna 8 % av det totala antalet begravningar i Sverige och för tre år hade antalet ökat till 16 %. Med tanke på att fler invånare har gjort ett aktivt val att lämna Svenska kyrkan sedan kyrkan och staten skildes åt, så lär trenden fortsätta.
För att klara den utvecklingen behöver vi vara fler borgerliga officianter, eller förrättare om du vill, som möter anhöriga med omsorg, närvaro och respekt och som har förmågan att skapa och leda begravningsceremonier som är både minnesvärda, värdiga och berörande. Jag vill vara en del i den utvecklingen. Mitt mål är att redan till hösten utbilda fler begravningsofficianter, och den här boken blir deras handbok. Nu när jag känner lugnet i kroppen vill jag skapa det som ger frid även till andra.