Julens hjältar fastnar aldrig på bild

Av Anna Sigrid Pettersson

Då så! Då har vi överlevt jul, nyår och trettonhelg och kanske har granen kastats ut och tomtarna har kommit upp på loftet. Ordningen är återställd och vardagen tar åter vid till lunken, rutiner. Snön har kommit och skottat gångar och garageuppfarter. Livet är ganska skönt och normaliserat. Snön ger oss ljusare och tystare dagar och solen, även om den lyser bakom molnen, kommer upp lite tidigare och håller sig kvar lite längre.

Allt är bra, men, tjugondag Knut och var är julgransplundringen? Vad har hänt med julgransplundringar? Vart har de tagit vägen? Förr förekom det i mångas hem, eller att arbetsplatser bjöd hela familjer på julgransplundring. Jag plockar fram mitt fotoalbum från barndomen och bläddrar, jag kommer fram till bilderna på mig och mina kusiner. Morsan fixade julgransplundringar. Vardagsrummet möblerades om så att golvet var tomt och tillät dans- och ringlekar.

Jag ser på de gamla bleka färgfotona, det är mycket frukt, godisskålar med twistkarameller. En gång om året fick vi twist. Under själva juletiden var det mest nötter och frukt, men så tjugondag Knut, eller därom kring, twist. Men jag bläddrar vidare i albumet. Mycket julbilder, jag sitter framför min lilla julgran med en docka, bröderna med bilbana, leenden från öra till öra. Något annat år, pappa skär upp skinkan, alla barnen framför granen. Ett foto på pappa men hunden i tomteluva, hunden alltså. Något år senare, bild på pappa och vi ungar vid julbordet. Och hur jag än bläddrar så finner jag ingen bild på mamma.

Jag frågar runt några kvinnliga vänner och de tar också fram album från senare tid och konstaterar att de flesta bilder är på barn, djur och makar och de är de själva som tagit bilderna. Jag blir bestört och ledsen och också lite illa till mods. Allt detta pysslande, förberedande, matlagandet, dekorerande, fotograferandet, det liksom hamnar hos den ena parten. Kluvet, för jag VILL ha det fint, jag vill ljusstakar i fönstren och brinnande ljus på borden och väldoftande blombuketter. Men jag vill inte alltid vara den som gör, köper eller ställer i ordning.

Ja, så jag har överlevt helgerna och jag förstår till fullo varför julgransplundringar har liksom försvunnit likt snö i april. År efter år försöker jag begränsa maten framför allt. Ogillar verkligen alla restrecept på torr, salt julskinka. Nästa år tror jag banne mig jag tar hela stora stjärnfamiljen och besöker ett julbord på en restaurang, någon annan lagar maten och diskar.

Men nu, snart helg, granen är borta, ordningen återställd. Jag tror banne mig jag ska köpa en påse twist till helgen och njuta av stillheten!