Klient för alltid, eller en relation som blev hel?

Av Jessica Jäger

Fördelen med att gå en kurs på ett annat språk och under fel tid på dygnet är att alla logiska invändningar och utläggningar försvinner ur medvetandet. Några gånger började jag formulera dem, men eftersom jag inte var snabb nog under de omständigheterna så hann jag sällan innan samtalet hade gått vidare. Kvar satt jag under en filt med insikter istället för ursäkter och öppna frågor istället för inlärda svar.

Rannsakan fick fritt spelrum. Varför har jag de resultat jag har just nu? Har jag gjort jobbet? Vad bör jag göra annorlunda? Jag hade ett separat block för idéer och en natt fylldes sidorna med en konkret handlingsplan för återstoden av året. Jag njöt av att vara i flödet och att se klart!

Men en fråga skapade mer förvirring än klarhet. Den handlade om relationer. Den australiensiske kursledaren pratade mycket om ”forever clients” – klienter som stannar kvar för alltid. Jag, som har en kandidatexamen i relationsmarknadsföring och som tycker att något av det viktigaste som finns är att se andra människor, blev varse att min lista över sådana klienter är obefintlig. Visst har jag återkommande kunder, men den långvariga relationen finns inte riktigt där.

Det gjorde mig rätt ledsen. Lever jag inte som jag lär? Vårdar jag inte mina relationer? Kanske hänger det ihop med att jag arbetar så gig-baserat. Jag sjunger på en vigsel, leder en begravning, hjälper en klient genom sorgbearbetningens steg eller genomför en entreprenörsprofilssession och sedan är uppdraget slut. Brudparet gifter sig bara en gång, begravningarna kommer förhoppningsvis inte alltför ofta i samma familj, metoden för sorgbearbetning lär de sig en gång för att sedan kunna applicera på egen hand och entreprenörsprofilen förblir generellt densamma genom livet.

Jag lägger en viss stolthet i att kunna hjälpa en människa från ett oönskat läge till ett annat, mer önskat, läge så att hon inte längre behöver mig. Och hur många vill egentligen hålla relationen med den som begravde ens förälder, syskon eller barn levande i vardagen? Vissa relationer kanske ska vara intensiva, givande och upplevda i fullkomlig närvaro under en tid, för att sedan släppas. Kanske är att släppa taget om en annan människa just att se henne. Kanske är det inte fel, utan ett tecken på att relationen blev hel.