Krönika: Brasan har slocknat - tillbaka till vardagen

Av Anna Sigrid Pettersson

Brasan har slocknat, demonstrationståget har gått och temperaturen har stigit rejält och nu är det vår.

Till mitt traditionella första-majfirande ingår bubbel och så nån förrätt som har brännässlan som sin huvudsakliga ingrediens, ja och så lite mer förstås. Sen får det vara lugnt på festandet ett tag och vardagen tar vid tills nästa månadsskifte.

Och en del i vår vardagslunk, jag har nämnt det tidigare, är det där kroppens tempel, mitt i byn, Sports club! Där finns det så mycket roligt att inhämta! Och detta säger jag, jag som blev sist vald till brännbollen, som kunde glömma gympapåsen stup i kvarten eller rent av var jag tvungen att gå till syster. Men för några år sedan tog jag mig i kragen och pang, gick med i klubben, och nu!

Varje vecka är vi där, jodå, maken kom med, liksom bara av farten, nu är vi där minst två gånger varje vecka.
Och det roligaste som finns, ja det är nog vattengympan! Och det är så himla svårt att få plats i plurret. Tidigaste fyrtioåtta timmar innan vattenpasset kan en boka en plats och efter mindre än en minut är alla platserna tjingade. Så den där lappen, det är en riktig vinstlott! Och ja, jag pratar vattenpassen som är på dagarna, vad som händer på kvällarna, det har jag ingen aning om.

Och så är vi där då, i plurret och det är många damer men också ett gäng karlar som plaskar runt. Och ledarna, de kör hårt med oss. Redskapen, ja de är av skumplast, väger inte särskilt mycket men med vattenmotståndet så blir det rejält tungt. Och så finns det något som heter ’vattencirkel’, vi gör rörelser, en minut långa och byter till nästa och kör så några varv. Och så finns det ’vattengympa’, då är musiken ledande, en övning i versen och så ge järnet i refrängen. Och det där är så roligt för ibland, när jag hör en låt från vattengympan så rycker det till i kroppen. Och ledarna då, de är lite olika, kör lite olika stilar, vissa är tuffa, vissa är peppande, vissa är förklarande, och hur de än är så får de vågorna att gå höga i bassängen.

Och när passet är slut, ja, då ser det ut som ett gäng röda flytbojar ligger på ytan. Kroppen är varm och knoppen tomatröd. Men kroppen mår så bra och även skrattmusklerna har fått sig en omgång. Det där med att röra på armar och ben, ibland passgång, ibland inte. Hoppa så där, med fötterna ihop och armarna ut och i tempo.

Försök själva så får ni se, ni kommer säkert att skratta och det tar ett tag innan rörelsen sitter säkert. Och om en nu har festat lite onödigt mycket under helgen så är den bästa boten ett vattenpass på måndagen!

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se