Krönika: Festen där tiden stannar och minnena dansar

Av Anna Sigrid Pettersson

Det var ett jäkla festande då! Jorå, så att! Vi fortsatte festa, några av gråhåringarna bytte nu ut soppskedar mot köttknivar och satte oss till bords. Inga barn, inga barnbarn, bara lugnt och stilla och sex personer. Nä, inte jämna par om vi med ”par” menar äkta makar, för det är ju också det som händer med stigande ålder. Ett tu tre är det någon som trillar av pinn. Vi är två par äkta makar och två änkor, vi äter, dricker och börjar middagen med en stilla skål för de frånvarande:

Körförbudets silverkant

Detta kan ju tyckas vara tråkigt och ledsamt men si, det var roligt och lättsamt. Samtalsämnena från förra festen fortsatte men gick i en annan tonart. För vi talade ju om framtiden och då handlar det om hur vi gråhåringar fortsatt kan se den ljus! Någon talade om det kommande körkortsprovet, för efter svåra sjukdomstillstånd kan det ske, körförbud inträdes och det gäller alltså att redovisa att körförmågan har återhämtat sig. Det skålade vi för!

Det vita arkivet

Vi pratade också om detta med begravningar. Numera kan en samling, avskedsstund, med präst eller utan ske, ja, det har ju kunnat i rätt många år men alternativ finns nu med kista eller bara urna. Och så pratade vi om den framtidsmöjligheten, hur ställer vi oss till det? Och vet våra barn om det? Och har vi fyllt i vårt vita arkiv?

Hjärtlungräddningens skratt och tårar

Och hur har vi det med våra kunskaper om hjärtlungräddning, HLR? Hur hårt ska en trycka? Karin berättade om när hennes man segnade ned och hur hon ringde 112, och det mottagande: ”Sätt på högtalarfunktionen så hjälper vi dig härifrån” sa de, och så instruerade de henne medan bil var på väg. Jag bara tänkte, hur vet jag hur jag sätter på högtalarfunktionen? Och så skrattade vi åt det och hur hon berättade om sin träningsvärk i armarna efter allt pumpande, men en kan ju ha träningsvärk i själen också. Jag fick en snabbkurs i hur man sätter på högtalarfunktionen. Det skålade vi för!

Sällskapets styrka i svåra stunder

Vi gick vidare i samtalen och kom till den trista erfarenheten som Ulla beskrev, hur folk inte hörde av sig, inte ringde, kom på begravning, slafsa smörgåstårta och sen försvann, ut till höger, blev tysta. Varför kan en del vara så rädda och om det drabbar oss själva, hur ska vi hantera det? Ja, tydligen med att bjuda till fest, och så skålade vi för det!

Åldrandets realiteter och osagda ord

Vi tog upp framtidsfullmakt, omjusteringar av hemmen, fiffiga rullatorer. Vi skrattade åt dåliga minnen, dålig hörsel och senilsnören. Ja, vi tog faktiskt upp det mesta kring ålder och åldrandet. Men det var bara en sak som vi noggrant undvek: Hur förhålla sig till att partner behöver lämnas över till ett äldreboende. Och där tog festen slut.