Krönika: Från Lussebrudar till Nobelmiddag

Av Anna Sigrid Pettersson

Andra ljuset är tänt! Snön ligger vit på taken. Julkalendern på teven avslutas varje med spännande cliffhangers. Lusselinnen läggs upp på säljes, bortskänkes och bytes och på skolor och förskolor repeteras det och ACT ber oss bryta traditionen och förvandla flickbrudar till lussebrudar. Och vissa tidningar letar efter den perfekta lussekatten, vissa tidningar, minsann!

Jodå, traditionerna duggar tätt så här i årsslutet men jag anar också en ny sådant. Syns också på facebook. Nobeldagen! Förutom den vansinnigt vackra traditionen som Rinkeby bibliotek har lyckats med under några decennier, att locka till sig Nobelpristagaren i litteratur och att som projekt i undervisningen ha Nobelpristagaren som tema och låta eleverna, och förstås är det lärare och bibliotekarier som ankare i bakgrunden, också få lysa. Det är fantastiskt! Och att Jon Fosse dissar så mycket som det bara går kring sitt prisengagemang utom eleverna. Det är stort.

Men många andra skolor och förskolor och även privatpersoner har sin fest. Facebook fylls av bilder på barn, finklädda från topp till tå, gå till skolan och hur också skolkockarna gör sitt för att fylla dagen med festligheter, så praktfullt ekonomin tillåter. Det är fint. Men också i vanliga måltider hos var och en, festas det till. Bilder på folks måltider, med bubbel i glasen, läckra uppläggningar, och all matlagningsteve har lärt oss ett nytt ord, plejta maten, att lägga upp maten snyggt på tallriken. Bilder på vads som åts på Nobeldagen kommer upp i flödet på facebook.

Men som många andra traditioner blir det också ett slags motvalls och anti. För i facebooksfloden kommer också andra matbilder upp. Det är falukorven, så där svart i kanterna, lite för länge i stekpannan, pizzan med extra allt, ärtsoppan eller spagetti med köttfärssås, så där snabbt och hafsigt upplagt på tallriken. Det är någon form av humor som jag inte riktigt förstår men heller inte behöver förstå. Den lyxen och glamouren som serverades i Blå hallen är ett hantverk, ett yrkeskunnande och så klart kan de skära sig rejält mot de måltider som serveras vid soppköken.

Själv åt jag en ljuvlig soppa, gjord på squash, vitlök, örtkryddor, redd med vin och grädde och så en halv buljongtärning av umami, nästa nyord från matlagningsteve. En klick smetana på, lite saltrostade pumpakärnor och fint hackad färsk timjan på, till det rostade små bröd med vitlök, olivolja och timjan. Till detta serverades en riesling, réserve från Alsace. Till efterrätt, små spröda skivor av beerawecka, en liten fransk nöt och fruktkaka, också från Alsace.

Och bästa lussekatten är förstås Santos!

Anna Sigrid Pettersson

annasigrid@vallentunanya.se