Krönika: Glada ljud i simhallens omklädningsrum

Av Anna Sigrid Pettersson

När fniss från lågstadieelever fyller luften, blir det tydligt att idrottsundervisningen i skolan handlar om mer än bara sport – den handlar om rörelseglädje, gemenskap och barndomens lättsamhet.

Det är alldeles tydligt att utomhusgympan är över för denna termin. Eller, går det att säga gympa nu för tiden? Jag minns från min tid i skolan, som elev alltså, då var det gympa som gällde. Nu, eller nyss på min tid från skolan, som lärare, då, minsann, råkade jag säga gympa, så var det alltid några som upp med fingret och hyttade lite och påtalade, med tjockt streck under, det heter IDROTT och inte bara det, IDROTT OCH HÄLSA!

I alla fall, nu är det alldeles tydligt att utomhusverksamheten på idrottstimmarna är över. Det syns alldeles tydligt i omklädningsrummet i simhallen. När jag anländer till min vattengympa så möts jag av en storm! Det blåses i alla hårtorkar, det fnittras och skrattas. Det är en härlig och lite hektisk stämning. Golvet är blött och det är bara att krypa ur strumporna. Det ser ut att vara lågstadieelever i omklädningsrummet denna dag. Det känns väldigt frimodigt kring flickornas hantering av kläder, kroppar och hår, och det känns som alla i gruppen är en del just i gruppen. Och fnisset alltså, jag njuter av barndomens lättsamhet. Som utanförstående och helt utan ansvar kan jag bara njuta. Den lärare som jag mötte i dörren precis när jag kom såg varken sliten eller stressad ut.

Det är naturligtvis bra att barn lär sig hantera vatten. Pandemin begränsade undervisning i vattenvett och fortsätter våra supersomrar, jodå, det var varmt och fint i juni, så är det bra att ungar kan simma. För det krävs numera att hantera vatten för att bli godkänd i ämnet Idrott och hälsa. Och inte bara vatten, utan att utveckla sin förmåga att vistas i naturen under de olika årstiderna och gärna förstå värdet av ett aktivt friluftsliv. Ämnet heter Idrott och hälsa, och för dessa unga elever handlar det ”bara” om att uppleva rörelseglädje, hopp, skutt, dans och lek och så simning då.

Men tillbaka till omklädningsrummet i simhallen där flickorna fnittrar, hjälper varandra med att reda ut hårtestar. Det är tid kvar innan de här fnissiga tjejerna blir medvetna unga kvinnor. Här är det barn och ett tu tre tar den handtorkstorkande tjejen och avlossar ett ”skott” med hårtorken och den skjutne faller samman i en hög på golvet och resten skrattar hejdlöst. Och så reser hon sig upp och hårtorkandet fortsätter leken. Till slut är alla påklädda och går iväg. Lugnet lägrar sig, kvar på bänkarna ligger lite smått och gott kvarglömt, en borste vid hårtorkarna. Men plötsligt stormar tre tjejer in igen, hämtar det kvarglömda och lämnar ett skratt kvar som jag önskar fastnade för evigt i väggarna.

Anna Sigrid Pettersson

annasigrid@vallentunanya.se