Krönika: Ingen fullkomlig vila för en skadad företagare
”Du är egenföretagare, eller hur? Sjunger, skriver och leder begravningar och så? Jag tänkte sjukskriva dig i ett par veckor, hur känner du för det?”
Värktabletten hade just börjat verka och kirurgen plockade bort kudden som stöttade upp benet. Sköterskan hade lagt den där eftersom jag vaknade gråtandes efter operationen och kroppen började skaka av den påtagliga smärtan. Men nu var vilan över. Benet skulle sträckas ut. Medan vi konverserade tryckte han ner benet mot sjukhussängen och jag gjorde mitt bästa för att slappna av.
”Jag ska leda en begravning nästa vecka”, konstaterade jag mellan grimaserna. ”Jag har redan träffat de anhöriga. Jag kan inte bara ställa in ett sådant uppdrag.”
Efter en stund var han nöjd med sträckningen och bad mig istället att böja benet. ”Jag vill ha nittio grader. Nu är det åttio. Lite till … Så ingen sjukskrivning då? Hur länge behöver du stå upp? Kan du vila emellanåt?”
Den sista lilla rörelsen krävde all kraft och jag flämtade fram: ”Trekvart. Det finns stolar.”
”Okej, men se till att vila så mycket du kan de närmaste veckorna. Och säg till om du ångrar dig nästa vecka och vill att jag sjukskriver dig retroaktivt.”
Begravningen var min spontana invändning mot sjukskrivningen, men frågan var egentligen större än så. Som sjukskriven hade jag inte fått svara på mail och telefonsamtal om nya uppdrag, inte haft möjlighet att genomföra mina coachsamtal online eller kunnat bemöta anhöriga relaterade till uppdrag jag hade inbokade ett par veckor framåt. Företaget hade stannat upp.
Under dagarna som följde stängde jag av ljudet på telefonen men nåddes ändå av fem förfrågningar, fördelade över oktober, november och december - uppdrag jag hade gått miste om ifall jag hade tackat ja till sjukskrivningen.
Som anställd hade jag kunnat vara borta ett par veckor. Då hade arbetsgivaren betalat sjuklön och täckt upp för mig på arbetsplatsen. Uppdragen hade funnits på plats när jag kom tillbaka.
Som företagare är det jag som är arbetsgivaren. Det är jag som betalar ut sjuklönen och ser till att det finns uppdrag att komma tillbaka till. Så vad hade vitsen med en sjukskrivning varit? Det hade väl varit möjligheten till den fullkomliga, skamlösa vilan, då.
Jessica Jäger
jessica@jessicajager.se
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
