Krönika: Krympflation
Nu snackas igen om krympflation. Vi har stött på det här ordet tidigare, framför allt när det gäller matpriser och matförpackningar. Och varje gång vill jag skrika: ”Kolla kilopriserna, kolla KILOpriserna!” Egentligen vill jag tillägga dumskallar men det är inget vidare artigt!
Jag kommer inte ihåg men redan under min tid som elev på lanthushållsskola, i tidigt 1970-tal, talade vi om kilopris. Någonstans och det kommer jag inte heller ihåg, blev det lag på kilopris. Ja, förenklat sa vi så men det heter jämförelsepris för det handlar inte bara om kilo, utan även om meter och volym. Enligt lagen ska pris presenteras på ett tydligt och korrekt sätt så det aldrig kan skapa osäkerhet hos konsumenter och för att konsumenter ska kunna jämföra priser krävs att jämförelsepriser anges. Punkt! Bra!
Det är min måttstock i livet, det enda som är intressant. Jag SER minsann, jag ser allt (nästan). Bregott som tillsammans med paprikan blev någon form av symbolvara för det galopperande och rent av stegrande matpriserna i våras. Och ja, Bregott kostade till ordinariepris 65 kronor i sin 600 grams bytta. Sen var det någon slug konkurrent som förutom att krympa sin ask till 550 gram också omfördelade innehållet så att mängden mejeriprodukt minskades med fem procent till förmån för den betydligt billigare rapsoljan. Ja men då är det lätt som en plätt att sänka priset rejält. Inte för att jag tror att Bregott har tagit skada av det och så ofta som kampanjerna har duggat sen i våras kan jag verkligen undra: är det överhuvudtaget nödvändigt att det ska vara så kostsamt, när det så ofta är nedsatt?
Men nu då, såg någon liten notis om att vissa affärer har gått ut med att varna konsumenter med krympflationer. Det är naturligtvis bra, men det är också att krusa för konsumenter i onödan och jag förstår att konkurrensen mellan butikerna har ökat och att folk rent av slalomhandlar i olika butikerna. Billigt här och ge sjutton i resten för att handla billigt där. Det tar lite mer tid men för en pensionär så ger det lite mer pengar över att lägga på annat, till exempel kultur! Jag vill bara slå näven i bordet och skrika: GE OSS STÖRRE SIFFROR PÅ JÄMFÖRELSEPRISERNA!
Ja och när vi nu är inne på det tråkiga ämnet krympflation, nu har även solen börjat krympa. Förpackningen på soltimmar börjar minska, bit för bit, dag för dag och höstdagjämningen har passerats och det är oavsett vad vi tycker om priset på vattnet i Finistère* så är solen en högt skattad tillgång och varje soldag är dyrbar så missa inte det!
*Bra bok av Bodil Malmsten; Priset på vattnet i Finistère, Bonniers 2012.
Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
