Reflektioner från en resande pensionär

Av Anna Sigrid Pettersson

Det är ju det vanliga, när det är dags att packa resväskan så börjar Santos svansa runt och när jag kliver ut ur garderoben ligger han i väskan. Det händer varje gång, varje packning, varje resa. Inte för att det är något synd om honom. Kattvakten flyttar in och njuter ett par veckor på landet. Själv kommer jag sinom tid ha en stor kattabstinens och börjar längta hem.

Jag ska på semester. Detta märkliga ord som i allt större utsträckning betyder resa och inte ledighet. Semesterlagen instiftades 1938, syftet med arbetsbefrielse var att arbetstagaren ska få ledighet för vila och rekreation, allt med den tanken att arbetarna som fick sova och vila ut kunde återgå till sina arbeten och med förnyade krafter åter sätta spaden i arbetet. Numera är semestern för många en minutiös inplanerad tid. Det är resor som ska göras, släktingar som ska hälsa på, bucket lists ska prickas av, sovmornar ska tagas och altaner ska byggas, alternativt hus som ska målas.

Men precis som Pippi Långstrump inte fick något sommarlov så har jag, pensionären ingen ledig tid, eller också all ledig tid i världen. Nu har pensionären underkastat sig semestertiden för nu ska släktingar besökas. Det är den där hårt arbetande generationen som får nöja sig med sina fem veckor. Jag puttar bort Santos ur resväskan och fortsätter min packning. Jag ska norrut.

Men i höst, då ska jag och några pensionärer med intresse för vikinga- och medeltid göra en rundtur i Vallentuna. Vi slipper trängas med de turister som ska plåta Granbyhällen, sitta ting vid Arkil och besöka de odöda, möta folktrons myrlingar och höra älvornas förbannelse. Vi ska också besöka Estrid Jarlabanke i Kulturhuset, och möta hennes barnbarn Jarlabanke både vid kyrkan och vid hans bro, insupa makten och storheten i hans ”rike”. Vi kanske hinner med en sväng hos Inga också, Inga i Snåttsta, en otroligt rik kvinna, rik förmodligen på sorg också, stora arv efter både avliden make och son. Ja, så kunde det gå i en tid då vidskepelse och brist på penicillin och vaccin var stor, men också ofred och maktstrider rådde. Och så dessa meningslösa rövarfärder, förlåt, vikingafärder som visserligen gav rikedom men också tog död. Till exempel han som drunknade i Holms hav för hans knarr gick i kvav, som vi kan läsa i Vallentuna kyrka. Men om vi vill se den magiska korkåpan Albertus Pictor broderade, ja då får vi allt bege oss till Stockholm och Historiska museet. Där finns den kåpan som broderades i hans verkstad, guldtråd på italiensk sammet.

Men ni gamlingar, som får besök av era hårt arbetande släktingar. Ni kan göra dessa besök redan nu, en varm rekommendation. Med önskan om en trevlig sommar, semester, hemester eller vad ni kallar det.