Samma företag men inte samma jobb

Av Jessica Jäger

Efter en bilolycka hoppade min pappa av gymnasiet. Han gick in på ett företag och frågade om de hade jobb till honom – betalt eller obetalt, bara han fick något att göra. Det intressanta är egentligen inte hur han hamnade där, utan att han strax före pensionsåldern fortfarande är kvar där. Företaget må ha bytt namn, flyttat och blivit uppköpt i omgångar, men i grunden är han kvar på samma företag.

Marknaden ser inte riktigt ut så idag. Vänner och bekanta byter jobb med jämna mellanrum och jag har förstått att ett arbetsplatsbyte nästan är den enda lösningen för den som vill hänga med i löneutvecklingen. Någonstans mitt emellan de här två världarna rör jag mig. I veckan har det gått tjugo år sedan jag blev företagare. Firman jag startade då finns inte längre, men i praktiken ombildade jag bara verksamheten från enskild firma till aktiebolag längs vägen. Så sett är jag, liksom pappa, kvar på samma företag efter alla dessa år.

Men hade någon sagt till mig som tonåring att jag tjugo år framåt i tiden skulle driva ett begravningsinstitut, leda begravningsceremonier och hålla kurser i sorgbearbetning så hade jag nog funderat på vad som hände med mina drömmar. Jag startade ju företag för att få sjunga!

Egentligen lever jag som mina vänner. Jag hoppar också runt på olika arbetsplatser med cykliska mellanrum. Skillnaden är att plattformen alltid är min egen. Det är jag som sätter ramarna och arbetsbeskrivningen.

Med tre–fyra års mellanrum vill jag leta mig vidare. Oftast händer det efter någon form av stagnation som kommer till följd av bekvämlighet och rutin. På den nya platsen är det oftast rätt jobbigt: mycket nytt att lära och lönen riskerar att utebli medan den nya tjänsten får fäste på marknaden. Då vill jag ge upp. Sedan inser jag att alternativet att låta någon annan styra över min tid känns så mycket jobbigare än att bara göra det som krävs för att lyckas (på nytt) och så tar jag nästa kvantsprång i min personliga utveckling och i min karriär.

Det är som att varje cykel är ett kugghjul. Jag följer det ett varv och kliver sedan över i nästa – det som kuggar i det hjul jag nyss befunnit mig i. Sedan tar jag nästa och nästa. Vissa är små och andra stora, vilket också gör cyklerna olika långa, men tillsammans bildar de maskineriet som utgör mitt företag.