Ta betalt för uteblivet besök?

Av Jessica Jäger

Är det givmilt att inte debitera kunden som uteblev, eller är det dumt? Svaret är nog: det beror på.

Jag minns så väl det dåliga samvetet jag fick när min sångpedagog ringde och undrade varför jag inte kom till lektionen. Jag hade haft huvudvärk hela dagen, somnat och sovit över den. Hon tog inget betalt den gången, utan flyttade bara lektionen. Jag, som gick på gymnasiet då, var innerligt tacksam. Som vuxen tänker jag att det var rätt rimligt, trots betalningspolicy. Jag hade kommit till henne 1–2 gånger i veckan i fyra års tid och var den som alltid dök upp. Saker händer. Själv har jag släppt igenom liknande händelser många gånger eftersom de långsiktiga relationerna är viktigare för mig än de kortsiktiga pengarna. Men så finns det scenarier när det inte känns lika bra. För många år sedan hade ett blivande brudpar bokat möte med mig inne i stan. De funderade på att anlita mig som sångerska och ville ses för att diskutera alternativ. På det avtalade caféet satt jag med mitt te och väntade. Länge. Jag ringde brudparet men fick inget svar. Till slut åkte jag hem. Väl på Roslagsbanan ringde bruden och sa att de båda hade fastnat i jobb. Vi bokade en ny tid.

Jag åkte in till stan igen några dagar senare och satt återigen ensam på ett café. Skillnaden den här gången var att bruden ringde efter några minuter och sa att de hade fastnat på jobbet – igen. Vid det laget hade jag lagt rätt många timmar på dem, resor och väntetid inkluderat, utan att ha kommit någonstans med samarbetet. Jag tog inte betalt för de uteblivna mötena men jag tackade nej till uppdraget.

I fallet med brudparet fanns ännu ingen uppbyggd relation och det är lättare att avsluta något som aldrig har påbörjats, men så finns det klienter som har kommit till och från i flera år och som lite för ofta missar sin tid. Vad gör man då? När det inte är allvarliga händelser eller sjukdom som kommer emellan utan bara tankspriddhet, ”hoppsan” och ”jag glömde tiden”.

Sådana ursäkter kan vara okej någon gång, men om det är ett mönster hos kunden är det snällaste jag kan göra att sätta gränser. Först då får kunden ett incitament att se över sina prioriteringar och sitt beteende. Jag kan behöva klä skott för några sura miner en stund, men på sikt kommer tacksamheten och det fungerande samarbetet som gagnar oss båda.