KRÖNIKA 2023-05-16 KL. 08:15

Tempel mitt i byn - kyrkan

Av Anna Sigrid Pettersson

Tempel mitt i byn - kyrkan
Anna Sigrid. Foto/Arkiv: Roffe Andersson

Det finns några tempel i byn och jag älskar dem alla! Jag presenterar dem utan inbördes ordning. Jag fortsätter med kyrkan (efter gymmen och biblioteken)!

Med risk för att kasta sten i glashus, trampa i klaveret, påvisa min bristande kunskap, ska då inflikas att under min skolgång var ämnet kristendomskunskap, inte religionskunskap, så skriver jag nu om kyrkan. Jag är också okunnig om de olika kristna trossamfund och understryker att min vilja inte är att såra, kränka eller trampa någon på tårna.

Kyrkan, och det finns flera i byn, först den stora gamla stenbumlingen som står och har stått i över 800 år, ett landmärke idag, och i dåtid och orostider en tillflyktsort och skydd. Centrumkyrkan ”bara” 50 år, tar verkligen platsen som kyrkan mitt i byn, och Åbybergskyrkan, också uppnått den ljuva medelåldern av 45 år.

De senare samfunden har varit på vandring genom seklen och Vallentuna innan dess slutliga placeringar emedan kyrkan med sin tunga stenfot har stått där sen ”Andor täljde denna fagra sten”.

Olikheterna finns, Jarlabanke ensam lät uppföra sitt skrytbygge, att visa sin ekonomiska ställning och kristna tro. De andra kyrkobyggnaderna har uppförts av gemensamt insamlande av pengar och arbetskraft efter det att religionsfriheten sakta började gry. Men likheterna är så mycket större! Stora byggnader, ljusa, vacker inredning och smaklig konstnärlig utsmyckning. Och takhöjden, ett rum där ens tankar får plats, där musiken och körsången försöker höja det ytterligare. En bredd, där alla får plats, och vid entrén står både barnvagnar och rullatorer. Alla åldrar är välkomna.

Här finns också kunniga människor, som ger råd, dåd och tröst, som peppar och stärker. Det finns ren och skär glädje, musikglädje, både den enskildas och den gemensamma. Men framför allt, en plats för ro, för frid och eftertanke. En plats för själen att återhämta sig. En plats för gemenskap och socialt sammanhang. Och gemenskapen sträcker sig långt utanför byggnadernas väggar, ut över världen, likväl som anden får ro så får den jobba! Det språkfikas, det samlas in pengar och prylar för dem som behöver det. Och det finns en flod av generositet och empati och broar till andra världar och andra värden.

Så vi har våra tempel för kunskap, kropp och själ! Och det står oss fritt att besöka dem, de välkomnar oss, stärker oss och gör oss förhoppningsvis till bättre människor. Men just nu, när solen äntligen skiner, fåglarna kvittrar, lönnen blommar och körsbärsknopparna brister, då vill jag ändock helst vara ute! Tack för ni läst!

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se