Tempel och bibliotek

Av Anna Sigrid Pettersson

Det finns några tempel i byn och jag älskar dem alla! Och jag presenterar dem utan inbördes ordning, jag börjar med biblioteken!

Vallentunas huvudbibliotek, som finns inhyst i Kulturhuset. Inhyst låter mycket nedsättande, som något hjon som finns där på nåder, nädå. Så är det icke! Biblioteket finns i gatuplanet, för barnvagnar att enkelt rulla in i till barnavdelningen som fostrar nästa generations läsare, med bilder, rim och ramsor och sagostunder och språkstimulans och utveckling och medborgarfostran. Och så har vi filialerna, utspridda till socknens hörnor, nära skolor eller i skolor.

Sen har vi förstås bibliotekslagen som säger att alla skolor ska ha tillgång till egna bibliotek vilket inte alltid betyder att det är bra bibliotek eller att det finns tillgång till kompetent personal, det vill säga bibliotekarier. Och hur lycklig blev jag inte när jag läste Vallentuna Nya i förra veckan om skolbiblioteket i Vada eller korrekt, Wada socken och skolbibliotek!

I den gamla folkskolestadgan uppmuntrades landets präster, det var kyrkan som var huvudman för skolväsendet långt in i förra seklet, att inrätta sockenbibliotek. Uppmuntra är icke samma sak som skall, men någon nitisk och kunskapsälskande präst i Wada socken gör det, för att bilda och stimulera kunskap och därmed till samhällets utveckling.
Är det inte vackert! Och så tar det över 170 år innan uppmuntra blir till ska, det vill säga innan en bibliotekslag som kräver skolbibliotek. Ibland är det långt från ord till handling. Och nu handlar det inte bara om kunskapsbildning utan också om det demokratiska samhällets utveckling, litteraturens ställning samt en tillgänglighet för alla.

Och då kan jag inte heller låta bli att tänka på de dåtida prästerna här i de olika socknar som idag är Vallentuna. Vilka föregångsmän, vissa av dem i alla fall. I Vallentuna har funnits skolor, i mer eller mindre ordnat skolväsendet sedan mitten av 1700-talet. Naturligtvis har ämnet kristendomskunskap haft stor tyngd men också innanläsning och matematik. Och att det i den nyfunna bokskatten i Wada också fanns barnböcker är så glädjande. För det är det böcker gör, sprider glädje!

Så en hyllning till biblioteken, av vissa kallat ”ett andra hem”, öppna hyllor som med en omfamning erbjuder oss ett ”övergångsområde”, en färd mellan behov och drömmar, den faktiska yttre världen och den rent subjektiva, privata fantasivärlden, utvecklar lek och empati och som broar till drömvärldar. Ett tempel att värna om! Spännande fortsättning nästa vecka!

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se