Tjugondag Knut - julgransminnen

Av Anna Sigrid Pettersson

Tjugondag Knut, då dansas julen ut. Och med samma glädje som det är att ta fram alla stjärnor, stakar och så granen förstås, samma glädje och befrielse är att städa ut julen. Men att strippa granen det är en tidsresa genom mitt vuxna liv.

Vi var två vuxna människor med var sitt familjeliv bakom oss när vi träffades. Att bestämma vems jul som skulle firas gick problemfritt. Det blev ett givande och tagande kring det mesta, men inte i julgranen. Därför har vår gran två toppstjärnor.

När jag var barn hade en granne ingen toppstjärna utan en spira av glas. Som en lökkupol träddes den försiktigt över grantoppen och så lyste den i alla färger och var så vacker. Avundsvärt begapade jag den varje jul. I vår grantopp satt en trött stjärna av knöligt glitter som sedan länge förlorat att sin glans.

Den översta stjärnan i vår gran är också fullständigt praktlös men fylld av så mycket charm, den allra ljuvligaste sorten! Två stjärnor klippt ur papp sammanklistrade med en grov spiralformad ståltråd emellan, påklistrad folie och löst glittrande fnas på. Hemgjord på det allra käraste vis och inte av mig.

Den andra stjärnan, betydligt mindre, klippt ur tunn mässingsplåt och tunna, tunna strimlor har lindats som korkskruvar och det klippt och korvat och ett hembygge det också, inte den heller av mig. Jag fick den av en mycket gammal dam när jag jobbade i hemtjänsten för evigheter sedan. Hon satt i sin våning med en ask julgranspynt i knäet, gav mig den med orden: ”jag har klätt min sista gran”. Det kändes inte sorgligt alls, utan bara insiktsfullt, värdigt och färdigt.

Det första som sätts upp och tas ned är ”tjocka fågeln”. Den fick jag av min första pojkväns mamma. En knubbig blå fågel med naggad näbb och tunna mässingsvingar. En papptrumma kommer sen, röd och vitrandig och i sin rosett har den två tändstickor som trumstockar. Den fick jag av mina grannar när jag var nyinflyttad.

En liten tomte också, gjord av tallkotte, flirtkula som huvud och röd luva, Harald -84 står det i nacken. En tårtpappeängel med bokmärkesansikte, Astrid -90. Och så makens barnbarnsgåvor, en pärlplatta, blå segelbåt och en rosa piprensare med hjärtformade pärlor. Och mycket, mycket mer. Och själva julgransfoten, en vacker i gjutjärn från Bortskänkes i Vallentuna (facebook). Nä, vår gran kommer aldrig vinna ”bäst klädda” gran, den kanske inte heller vinner, ”mest minnen” men det är mina minnen och även frånvaron av ting är också minnen som tant Maj-Britts glasspira! God fortsättning allesammans på det nya året!

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se