Trevligast är väl ändå julkalendern?

Av Uffe Lindeborg

December och nu är det tider för julmarknader och det är en sak, trevlig på sitt sätt men det trevligaste med december, om nu någon är road av min åsikt, det är julkalendern! När jag var liten hette det adventskalendern och på radio och teve började den redan på första advent, men numera och förmodligen sen ganska lång tid tillbaka heter det julkalender och börjar den första!

Och jag älskar julkalendern. När barnen var små väcktes de till varm choklad, färdigbredda mackor, tända ljus och julkalender och de lindade in sig i sina täcken framför teven.

Detta år handlar julkalendern om ”Kronprinsen som försvann”. I en medeltidsinspirerad miljö får vi följa maktkamp och fattigdom och prutande på potatis. Nåja, vi kan inte kräva historiskt korrekta inslag i barnprogram och det hela blir ju småroligt när potatisförsäljaren heter Edvard. Det är inte poängen. Poängen med julkalendern är att ett äventyr ska fylla dag för dag, lucka för lucka och hela historien ska få sin upplösning och ett lyckligt slut lagom till julafton.

Och i år sägs det, enligt DN:s recension (221201) att det hela ska handla om att farmor i värdshuset ska lära oss om solidaritet! Solidaritet, när hörde vi det ordet förra gången. Solidaritet har varit ute sen lång tid tillbaka men nu, på bästa familjetid inbakad i julkalendern ska vi lära oss om solidaritet, fördelningspolitik och vad det faktiskt innebär att ställa upp för andra människor.

Men enligt DN kan vi också i julkalendern förstå vart utopier kan föra oss. Och om det vet vi ännu inget, vi är bara inne i första veckan av kalendern. Julkassan, den drottningen säger ska gå tillbaka till folket, (är det månne elstödet hon talar om) har aviserats och sen dess är både drottning och prinsen försvunna, (elstödet också)!

Men solidaritet, detta vackra, allt mindre allmänt förekommande ord, det ordet har förekommit just i elsammanhang. Om vi alla startar våra disk- och tvättmaskiner lagom tills vi går och lägger oss, ja, kanske just DU inte spar din elförbrukning, men generellt förbrukas mindre el nattetid och då spar vi liksom tillsammans, en kollektiv samhällsnytta!

Och när jag passerar vårt bibliotek/kulturhus, VÅR gemensamma kulturskatt, så är det den kollektiva, gemensamma kommunala verksamheten, betalat och drivet av våra skattekronor, då står det på en banderoll ”Ditt kulturhus fyller tio år”. Kvar har vi i alla fall VÅR kollektiva skatt- och guldgruva, SVT och public service som på bästa sändningstid ska lära oss om solidaritet. Må det räcka till januari, minst!

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se