De som bär Vallentuna – utan att be om applåder

Av Uffe Lindeborg

Det finns människor som bär ett samhälle utan att själva vilja stå i centrum.

De skriver inga debattartiklar om sitt engagemang. De kräver inga applåder. De bara gör jobbet, år efter år, därför att de vill något gott. Därför att de tar ansvar.

I den här spalten har vi tidigare lyft bluesföreningens ordförande Uffe Hörberg. Den här veckan uppmärksammades ännu en sådan kraft i vårt samhälle. Yngvar ”Yngo” Söderström, som efter 50 säsonger som ledare i Vallentuna Hockey hyllades i lördags i ishallen.

Femtio säsonger. Smaka på den siffran.

Yngo har sett generationer komma och gå. Han har knutit skridskor, burit material, tröstat, peppat och funnits där. Alltid där. Och med en integritet som gör att han helst undviker strålkastarljuset. Han pratar inte gärna om allt han varit med om. Han gör ingen sak av det.

Just därför är det så vackert.

I en tid där synlighet ofta förväxlas med betydelse är Yngo en påminnelse om motsatsen. Man kan göra enorm skillnad utan att jaga bekräftelse. Man kan vara en förebild genom att helt enkelt ta ansvar för det man vill tillföra och sedan göra det, år efter år.

Samma respekt förtjänar Per Anders Dagborn på Sports Club. Genom att ständigt utveckla anläggningen och nu skapa ett professionellt rehab-spa visar han att lokalt företagande kan handla om mer än affärer. Det handlar om att investera i människors hälsa och i Vallentunas attraktivitet.

Det är sådana personer som bygger en kommun. Inte genom stora ord, utan genom uthållighet.

Och kanske är det just de som inte kräver stående applåder som förtjänar dem allra mest.