"Så, tycker du att du har lyckats nu då?"

Av Anna Sigrid

OMTAG. Anna Sigrid tar nya tag i en förbaskat rolig krönika.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Och så lyfter maken blicken från tidningen, tittar frågande på mig och undrar: ”Det där med krönika, vad är det egentligen för genre?”

Och som lärare, tidigare då (innan GY11 stängde den dörren,) i svenska och media så finns det liksom inga undanflykter! ”Texter som förekommer i tidningar och tidskrifter ska skildra verkligheten, eftersträva saklighet och låta båda sidor komma till tals. Undantaget denna regel är: Insändare, debattartiklar och krönikor”.

Lektionen fortsätter; ”Insändare skrivs av privatpersoner, personliga åsikter luftas, likaså ledare/debattartiklar men där lyfts innehållet till en ”högre” mer allmängiltig nivå, alltså en insändare kan handla om en enskild skolas lunchmat, huruvida det borde serveras veganmat eller inte, en debattartikel mer handlar om samtliga skolors lunchmatsutbud, som att servera specifika dieter kopplade till religion, till exempel, författade av en sakkunnig. En ledare är kopplad till tidningens politiska färg eller position”. (Hör ni? Bla bla bla… zzzz!)

”Men krönikor då?” Maken ger sig inte. ”En krönika, ordet kommer av kronos (tid), är en personlig betraktelse över en given situation eller händelse, kopplad till platsen eller tiden eller både ock. Den ska vara roande och gärna innehålla en liten knorr, gärna putslustigt. Och avslutningen ska anknyta till inledningen.” Han fortsätter att syna mig. ”Så tycker du att du har lyckats nu då?”

Okej! Jag gör avbön, en pudel och ber om ursäkt. Förlåt för en skittråkig krönika i förra veckan! Förlåt för siffror hit och dit och procent här och där! Jag tar inte tillbaka ett enda ord, jag ska bara hitta ett annat forum. Men apropå Kronos! Det är den yngste av Titanerna. Jorden, och himmelens barn men också Tidens, Skördens och Återbrukets gud! Känns som en kompis till mig alltså! Och nu är det ju skördetid. Så passande!
Och träden dignar av frukt och bär och i odlingslådorna växer squash och gurka. Maken fortsätter sitt bläddrande i tidningen, mumlar lite och lyfter blicken igen; ”Här, ett nytt recept på gurka!” Maken tillhör den gruppen som prompt ska ha inlagd gurka på leverpastejmackan. Han gör egna inläggningar och tolv burkar står i jordkällaren, gjorda på helt andra recept. Och när det gäller gurkrecept är både siffror och procent av vikt. Så han får skörda lite mer gurkor och pröva receptet.

Men jag som är en bitter jäkel, jag kommer att kasta mig över rönnbären och ska göra gelé, lätt som plätt och galet gott. Jag säger det till maken och han lyfter blicken igen och flinar, ”gott”!