REPORTAGE 2021-02-19 KL. 14:57

Anki publicerar kapitel ur ny bok om psykisk ohälsa på Instagram

Av Anneli

Anki publicerar kapitel ur ny bok om psykisk ohälsa på Instagram

HJÄLPER ANDRA. Anki har mött tuffa kriser tidigare i livet genom att hjälpa andra. Efter att ha gått in i väggen så skriver hon nu en ny bok om psykisk ohälsa för att hjälpa andra.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Anki Wide Karlsson levde ett aktivt liv. Trivdes med jobbet som sjuksköterska, hade skrivit flera böcker och älskade att träna. Men så en dag tog det stopp. Nu har hon skrivit en roman om utmattning och psykisk ohälsa – som hon publicerar på instagram.

För cirka tre år sedan flyttade Anki och maken Linus från Vallentuna till en lägenhet på Gärdet i stan.
– Vi hade en längtan till stan, var klara med hus och tomt och barnen hade flyttat ut. Jag jobbar dessutom i stan sen flera år. Vi trivs jättebra, men om vi någon gång ska flytta ut igen, då blir det till Vallentuna där vi har släkt och vänner, säger Anki.

När jag inför den här intervjun googlar på Anki Wide Karlsson möts jag av artiklar och bilder på en aktiv, pigg och glad kvinna. Full av driv och engagemang, trots det oerhört svåra och tunga som drabbade henne och familjen för 21 år sedan då äldsta dottern Lina, bara nio år gammal gick bort i cancer, leukemi.

Året efter dotterns bortgång startade Anki och maken Linus en fond till Linas minne. Med Linas Livsglädjefond ville de ge andra föräldrar till cancersjuka barn samma möjlighet som de själva haft att sätta guldkant på tillvaron. Till exempel att kunna åka på utflykter och kortare resor tillsammans. Fonden lade de ner 2016 efter att de då hjälpt omkring 500 familjer.

Utbildning och arbete
Efter Linas bortgång skrev Anki den dagboksbaserade boken ”Det är ju cancer”. Inte minst för att syskonen, Alice och Lucas, som var små när Lina gick bort, senare i livet skulle få läsa om den speciella tiden. Och några år senare kom hon ut med barnboken ”När Annas syster blev sjuk”.

Tillsammans med sin pappa, Bo Wide, som arbetade som kriminalkommissarie i över 40 år, har Anki också skrivit boken ”Misstänkt mord” som gavs ut 2008.

Samtidigt med skrivandet och arbetet med Linas Livsglädjesfond, utbildade Anki sig till sjuksköterska och till hälsoutvecklare. Hon jobbade som sjuksköterska och flera år som PT och gruppinstruktör på Sports Club i Vallentuna.


igcaption>NUMERA STADSBO Anki och hennes man, Linus Karlsson, flyttade för tre år sedan in till Gärdet i stan. Men hon säger att om hon flyttar utanför tullarna igen så blir det till Vallentuna.
Foto: ROFFE ANDERSSON

"Kan inte hända mig"
Det var ett aktivt liv, där hon tog vara på varenda sekund. Men så plötsligt, 2018, hände något.
– Det bara accelererade allting, fast jag inte förstod det. Fastän jag arbetade med det dagligen i mitt jobb som sjuksköterska på företagshälsan, var yogainstruktör och nog uppfattades som väldigt lugn. Jag såg inte mina egna signaler. Jo, sådär kan jag också känna det, tänkte jag när människor berättade hur de mådde, men det kan ju inte hända mig.

Panikångest
Hon berättar om den där dagen när hon som vanligt skulle åka till jobbet. Linus var hemma och var sjuk. Själv åkte hon till jobbet, fast hon hade yrsel. När hon nästan var framme ringde hon och sjukskrev sig, och vände tillbaka hem.
– Jag klev av T-banan lite tidigare. Gick förbi husläkarmottagningen på Sibyllegatan, lättakut, stod det. Ja, varför inte, jag kan ju gå in, tänkte jag. Där fick jag träffa en läkare som kollade så att jag inte fått en stroke, på grund av yrseln, och mitt infektionsvärde, som var lite förhöjt. Då var jag ju sjuk, tänkte jag.

– Några dagar senare när jag skulle friskskriva mig, då fick jag en panikångestattack. Det gick inte att gå tillbaka till jobbet och det kändes jättekonstigt. När jag ringde vårdcentralen fick jag en återbudstid. Sedan rullades allt igång.

Nu är det snart tre år sedan den där dagen i mars 2018. Ungefär sju månader tog det för Anki att komma tillbaka. Då, i oktober, började hon jobba halvtid, men med andra, administrativa uppgifter. Idag jobbar hon med sjuksköterskeuppgifter igen.
Men resan tillbaka var inte helt enkel. I början tog det tid innan hon hamnade rätt och fick träffa en bra psykiatriker. Sedan gick hon bland annat i samtal hos en psykolog och på stressrehabilitering.
– Många som mår dåligt kan säga att de inte vill äta läkemedel. Jag ville inte heller ta dem först, men vad har du för val, frågade läkaren. Jag fick en period tung medicin för att få tyst i huvudet, en paus och kunna vila, säger Anki och betonar att medicin ibland är nödvändigt, och att det inte är för evigt, utan under en period.

Förmedla råd och stöd
Det här hände ju flera år efter att Lina gått bort. Hade du gått i samtal tidigare och bearbetat det som hänt?
– Ja, lite grann, men jag hade inte gjort det med hjärtat. Allt jag höll på med var en uppvarvad flykt från känslorna. Jag trodde jag hade tagit hand om det, men det hade jag inte. Fonden, böckerna, det var ett driv framåt, av en anledning, att jag inte vågat stanna upp. Jag älskar att skriva och plugga och det är inte fel, men det är fel om det är för att man flyr från något.

Nu gick hon från att, som hon själv säger, jobba 100 procent och springa ett maraton innan jobbet, ständigt jobba med att hålla all oro och alla tankar borta, göra saker efter jobbet och ständigt jaga tid, till att få ordination att bara vila.
–Jag som inte visste hur man vilar. Att vara hemma själv i en tyst lägenhet, det var jobbigt. Det jag saknar är någon professionell som skulle kunna ha väglett mig. Jag hade ingen att ty mig till och där ser jag en lucka i vården. Någon som säger att det duger, det räcker, bara du kommer ut en gång om dagen, till exempel.

Ännu en gång har Anki valt att berätta för andra om det som hänt henne, med en önskan om att förmedla råd och stöd till närstående och att det finns hopp.

Alla kan drabbas
I boken ”Sluta kämpa! Om utmattning och psykisk ohälsa”, som hon nu lanserar enbart på instagram, ett kapitel varje fredag, får vi i den första delen följa Emil, företagsläkaren som drabbas av psykisk ohälsa och utmattning. Det är en fiktiv berättelse, men där huvudpersonen Emil egentligen är Anki. I del 2 berättar Anki sedan om egna upplevelser och tänkbara orsaker till sin egen utmattning.

Första kapitlet lade hon ut fredagen den 12 februari – den dagen som Lina skulle ha fyllt 30 år.
– Emil i boken är bara jag. Det här är ingen självhjälpsbok, utan jag vill förmedla känslan av hur det kan vara. Det är många som inte förstår hur det är att bli utmattad, att ha kris i en tyst och tom lägenhet.

Och du vill förmedla hopp?
– Ja. Emil går tillbaka till sitt jobb. Jag vill visa att det går, men man måste välja att komma tillbaka. Det är ett hårt jobb att ta sig igenom. Och man måste ha professionell hjälp, någon som puttar en vidare i lagom takt.
– Idag har jag ett härligare och skönare liv. Istället för att känna stress och flykt, går det att göra det du känner i hjärtat att du vill, inte för att du tror att du måste eller ska. Ibland är det en större utmaning att säga nej, än ja, att våga känna istället för att fly.

Kan vem som helst få diagnosen utmattning?
– Ja, jag tror att alla kan drabbas. Men det är mycket som spelar in. Tillfällen och händelser i livet och att vissa är mer benägna, sårbara än andra av olika anledningar.

Nu lanserar du din bok på instagram. Finns det några planer på att trycka den?
– Någonstans tror jag nog att jag kommer att vilja trycka den. Det vore roligt. Det viktiga är att få ut texten. Jag vill inget hellre än att så många som möjligt ska läsa och att det kan ge något som gör att detta ämne lyfts och som får denna psykisk ohälsa-pandemi att stanna upp.

Fotnot: På instagram kan du läsa Ankis bok. Du hittar henne på:
@ankiwidekarlsson