Dokumentär-serie kartlägger Gabriels öde

Dokumentär-serie kartlägger Gabriels öde

Mamma Ulrika och pappa Jan vid Gabriels gravsten som är mycket personlig.
Foto: ROFFE ANDERSSON

I mars 2010 försvann den 13-årige Vallentunabon Gabriel Erlandsson och hittades sedan avliden i det underjordiska tunnlarna inne vid Slussen i Stockholm.

Nu, 11 år senare, släpper journalisten Jack Werner en dokumentärserie i sex delar som podcast i ett försök att reda ut vad som faktiskt hände.

–Jag var 21 år när det hände och har sedan dess ofta återvänt till den händelsen i mina tankar. Samtidigt har jag alltid känt att det är en historia som borde berättas, säger han.

Dokumentären Gabrielland är gjord i sex delar och har fokuserat på händelserna runt Gabriel Erlandssons död och fenomenet Urban exploration. Under hösten har ett avsnitt i taget släppts på Spotify. Den här veckan kommer det sista avsnittet ut.

–Det har varit ett så nyttigt projekt för mig att jobba med på många sätt. Jag har lärt mig otroligt mycket om vad som händer med en familj som går igenom något sånt här och hur de bearbetat sorgeprocessen, säger han.

Under hela projektet har det varit viktigt för Jack Werner att som utomstående vara medveten om att det är någons livs största trauma som han försöker skildra.

–Jag tror det viktigaste har varit att visa respekt genom att ta det på allvar och att vilja veta exakt vad som hände, säger han.

Jack Werner är en svensk journalist, bloggare och debattör. Mellan 2013 och 2015 var han sociala medier-redaktör på gratistidningen Metro. Under sin tid på Metro hade han även ansvar för ”Viralgranskaren”. Med ”Viralgranskaren” vann han 2014, tillsammans med sina kollegor, Stora Journalistpriset i kategorin ”Årets Förnyare”. Sedan 2015 har han varit en frilansande journalist och har gjort flera radiodokumentärer för bland annat P3. FOTO: PRESSBILD

“Snyggt och värdigt”
På plats vid Vallentuna Kyrkogård där Gabriel Erlandsson ligger begraven håller Gabriels föräldrar Ulrika och Jan med om att dokumentären har gjorts på ett snyggt och värdigt sätt.

–Jag upplevde Jack som väldigt seriös och respektfull under hela arbetet och vi har fått reda på detaljer som vi inte hade en aning om, säger mamma Ulrika Erlandsson.

Beslutet att medverka i dokumentären var även långt ifrån självklart för henne.

–Jag våndades mycket med beslutet. Det rivs upp mycket sår och smärta och vi saknar Gabriel hela tiden. Samtidigt såg vi det som ett fint sätt att kunna bevara Gabriels minne.

Ulrika och deras yngsta dotter Karolina medverkar i podden. Däremot har pappa Jan och äldsta dottern Antonia valt att tacka nej.
–Jag kände väl inte att jag kunde tillföra så mycket, säger pappa Jan Erlandsson.

Foto: ROFFE ANDERSSON

Många speciella detaljer
Att komma ut till Vallentuna är alltid speciellt för familjen. Det var fyra år sedan de flyttade från kommunen och in till Stora Essingen. Åren efter att Gabriel gått bort var de på kyrkogården varje dag. Nu blir det mer sällan men det är alltid en speciell känsla. Gabriels gravsten är väldigt personlig och det blir en stark känsla bara av att närvara vid platsen. Jan berättar att det tog ett halvår att få till alla detaljer på stenen och innan den kom på plats.

–Det är många detaljer som är speciella. Där det står Gabriel på namnet är hans egna skrivstil och ödlan som finns på sidan har också en egen historia.

Ulrika fyller i:
–Historien om ödlan var under en period i hans liv som var väldigt positiv och där han älskade sitt liv i Vallentuna. I julklapp ett år så fick han till slut en ödla i present, trots att jag själv avskydde ödlor. Men han var så glad och ringde upp alla i familjen, även till sina kusiner och vänner och sa: “Jag har fått en ödla.”

Gabrielland
Podden heter “Gabrielland” och för både familjen och Jack Werner så var det namnet som passade bäst. Speciellt nu när familjen inte längre bor i kommunen.

–När vi kommer ut hit så blir verkligen allt det här “Gabrielland” för oss. Här uppe vid kyrkan har Gabriel gått på förskola, han älskade 4h-gården, där han fick gå två år då han hade för svårt att sitta still. Sen var han jättelycklig att få komma till Hammarbacksskolan i årskurs 5, säger Ulrika Erlandsson.

Gud fick en roligare himmel
Hammarbacken blev den sista skolan som Gabriel gick på. Det är ofta minnet av honom kommer tillbaks till familjen på olika sätt och speciellt minns de hans stora sinne för humor.

–Jag vet att hans lillasyster Karolina sa efter att Gabriel dog att: “Nu har Gud fått det lite roligare i sin himmel.” Han var en pojke som spred mycket glädje och hade mycket humor.
Skaparen av dokumentären, Jack Werner, har länge funderat på att berätta den här historien.

Han var 21 år när det hände och då han också hade ett intresse för Urban exploration, så tog berättelsen om den 13-årige pojken från Vallentuna extra hårt.

–Jag har under lång tid kommit tillbaka till den här historien, att den behöver berättas.

Han avslutar med att berätta att när han klev in i projektet så är det svårt att inte tidigt börja bilda sig en uppfattning om Gabriel innan, men att det är mycket under arbetets gång som gjort att bilden förändrats.
–Min bild av Gabriel har djupnat och nyanserats. Jag tyckte mig se att Gabriel var noggrann med vem han visade vad för. Även om bilden jag fick inte alltid rimmar med familjens, så hoppas jag att de och många fler ser ett värde med att dokumentären gjorts, avslutar han.

Dela artikeln här:

Daniel Bergholm

Född och uppväxt i Vallentuna, men som journalist måste man ju bo på söder. Stort sportintresse men även engagerad i samhällsfrågor i övrigt. Kan idag erkänna att några äpplen pallats runt Ekebydalsområdet som liten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *