Familjen har tivoli på tomten

Familjen har tivoli på tomten

KALAS. Ida och Rasmus har gärna barnkalas hemma, det behövs inte mycket mer än en tur med ångloket och en karusell. Foto: ROFFE ANDERSSON

“Han tog lastbilen till Dalarna och kom hem med en karusell”

Visst vore det häftigt med en järnväg och ett ånglok på tomten? Och varför inte en karusell?

Häng med hem till familjen Thörnberg i Brottby, där även telefoner, tyger och rörpost utgör en del av vardagen.

Ett vanligt samtalsämne är livspusslet. Jobbet ska skötas, barnen ska hämtas och mat ska lagas. Men familjen Thörnberg i Brottby har tagit det hela till en helt ny nivå.

Här finns katter, höns och tonåringarna Ida och Rasmus. Sedan mamma Jenny med två jobb och ett engagemang som fritidspolitiker, som dessutom springer varje dag (senast var det den nätta sträckan fem mil). Och så pappa Magnus, som förutom sitt heltidsjobb samlar på telefonväxlar och klockor med mera.
– En helg sade Magnus att han skulle ta lastbilen och åka till Dalarna. Sedan kom han hem med den här karusellen, säger Jenny och visar på den färgglada tingesten med slänggungor.

“Jag har köpt ett ånglok”
– Den fanns på ett kringresande tivoli, så det är en mobil, det går att fälla upp sidorna här och ta med den på lastbilen, förklarar Magnus.

Ett annat impulsköp var ångloket.
– Vi var på utflykt och åkte westerntåg, och jag och min mamma satte oss och fikade. Efter fem minuter kom Magnus och sade ”jag har köpt ett ånglok som står i Holland”, berättar Jenny.

Det tar tre timmar att elda upp trycket i ångloket. Men det är ett poppis inslag på barnkalas.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Andra spännande saker i trädgården är en trädkoja med fungerande telefon och rörpost. En linbana kan också vara bra att ha.
– Men den gick genom mina buskar så det var bara att plantera om dem, säger Jenny.
Inne i huset finns telefoner i varje rum – även på toaletten.
– Så om någon suttit för länge kan det komma ett samtal.

Självklart finns några telefonväxlar, Magnus samlingsobjekt, liksom en biografprojektor.

En central klocka styr alla de väggur som finns i huset.
– Förr var alla på, så om man såg på tv fick man pausa för att det lät så högt. Nu är det bara två ur som går, det har jag bestämt, säger Jenny.

Ligger inte i släkten
Det är framför allt tekniken som fascinerar Magnus. Och så har det varit sedan barnsben.
– Min första telefonväxel var en växel som gick sönder på skolan när jag gick i mellanstadiet. Den fick jag med hem. Sedan gick en växel sönder på högstadiet, och den plockade jag också hem, berättar Magnus.

När det gäller projektorer och klockor är det också tekniken som lockar.
– Jag är ingen filmfantast, men en biograffantast, säger Magnus som jobbar som biograftekniker.

En kopia av hennes pappa
Men när en 150 kilo tung projektor släpades hem och ställdes upp i pojkrummet undrade hans pappa om det inte gick att samla på frimärken i stället.
– Och det är så att om jag skulle samla på något mer skulle det vara något som är lite lättare. Inte projektorer på upp till 450 kilo.

Projektorn är från 50-talet och fungerar fortfarande, även om det smattrar så mycket att det funkar bäst med filmer som inte behöver tal för att bli förståeliga. Foto: ROFFE ANDERSSON

Det finns inga samlarförebilder i släkten, förutom farmor som tyckte att det var onödigt att slänga saker.
– Det tycker i och för sig jag också, säger Magnus.

För Jennys del är det mjukare och lättare saker som ligger i samlingarna; tyger som hon använder i projekt. Och det går åt en hel del tid till hobbyn, att springa och göra triathlon.
– Båda får ha sina knäppheter i vårt förhållande. När jag springer fem mil hämtar han barnen, säger Jenny.

Egentligen har hon gift sig med en kopia av sin pappa, menar hon.
– Han tog en stor luftballong och gjorde om den till en liten som hade plats för mina gosedjur och en kamera. Det var före drönarnas tid. Mamma fick sitta och sy luftballong.

Paret träffades via nätet och gick ut på dejt. Redan då berättade Magnus att han hade en stor projektor hemma i vardagsrummet, och en av Jennys första frågor var om han ville ha barn.
– Svaret var kanske. Och jag tyckte att han såg jättekonstig ut medan han tyckte att jag såg ut som en hippie. Men efter det var det klappat och klart, säger Jenny om den där blinddaten för 16 år sedan.

Så egentligen är det inga problem med vare sig karusell eller tåg, menar Jenny. Men att renoveringen aldrig blir klar fick henne att ansöka till tv-programmet Arga snickaren för några år sedan.
– De fixade badrummet och målade ena hallväggen vit. Väggen fick vara vit i ett halvår, sedan tapetserade jag om den med blommig tapet. Adam Alsing som var programledare tyckte att det var lite mycket med fyra olika blommiga tapeter i vardagsrummet, men jag gillar blommor, och Magnus gillar klockor.

Dela artikeln här:

Hege Hellström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *