Fotbollslaget i Vallentuna blev min familj

Av Uffe

BERÄTTAR OM SITT LIV. Ola Rapace fotograferad vid Sörgården i Vallentuna där han växte upp med sin pappa. Rapace är aktuell med självbiografin ”Romeo: Min flykt i fem akter”
Foto: LISA ARFWIDSON/SVD/TT

Skådespelaren Ola Rapace berättar om sitt liv i självbiografiska boken "Romeo"

Skådespelaren Ola Rapace släppte i veckan en bok om sitt liv där han är brutalt ärlig mot sig själv och sin omgivning.

Han har haft en framgångsrik karriär och har spelat allt från att vara skurk i James Bond, till tuff polis och medverkat i flera hyllade tv-serier samt teateruppsättningar.
I våras var han på väg till Kambodja för att göra en stor roll i en fransk film. Men Coronan satte, om än tillfälligt, stopp för planerna.
– Jag hoppas fortfarande på att göra den filmen. Det är det bästa manuset jag läst, säger Ola Rapace.

Istället för att sitta still och vänta ut pandemin började Ola skriva på en bok, och ett halvår senare är den klar. Boken tar läsarna med på en osminkad resa med droger, brustna hjärtan och en kamp för att inte brinna av och bränna broar.

Tog tåget till stan
Vallentuna nämns flera gånger i boken, kanske inte alltid i positiva sammanhang.
– Roslagsbanan var vägen ut från Vallentuna när man var ung. Jag åkte in till stan flera gånger i veckan, det var där allt hände. Alla ville åka från Vallentuna. Men egentligen är det orättvist för Vallentuna är fantastisk.

Ola Rapace berättar att det var ganska hårt i skolan under uppväxten men att intresset för musik och fotboll gjorde att han klarade sig bra. Han gick i Ekebyskolan och hängde en del på Ekebygården när han spelade musik.
– Jag spelade fotboll i många år, jag var med och spelade i a-laget när vi gick från div 4 till div 2 och när vi ramlade ned till div 3.

Hur var tränarna i fotbollslaget på din tid?
– De allra flesta var helt underbara, de blev som extrapappor, de blev min familj. Vi var flera som var från trasiga familjer.

Han berättar att när de lirat fotboll brukade de hänga på Sörgårdens pizzeria efteråt.
– Ja, de hade sjukt billiga pizzor och de lassade på massor av köttfärs på dem. Det var perfekt eftersom man inte hade så mycket pengar.

Hyllar Stockholm
Det finns andra minnen från uppväxten som poppar upp snabbt i minnet när man snackar Vallentuna.
– Jag minns min första kyss, vid gungorna i Mörbygården. Sedan minns jag den första fyllan, hemma hos Joning på Lugnets Väg. Jag drack sex folköl och spydde mycket.

Vad är aktuellt nu, förutom släppet av boken?
– Jag har nyligen spelat in en film i Norge som heter T-sjuttiofem. Den handlar om en soldat som har 75 minuter på sig innan jorden går under. Den är regisserad av en person som brukar göra musikvideos.

Nästa år fyller du 50?
– Tack som fan för den. Ja, min plan är att försöka hitta ett sammanhang att jobba i Sverige. Förut ville jag alltid bort men nu är det annorlunda.

Spelar Coronan en roll i denna känsla?
– Ja, Stockholm är det bästa stället som finns i världen just nu, här är livet ändå normaliserat jämfört med många andra platser.