Här är det vovvarna som yogar

Här är det vovvarna som yogar

Du kanske har läst om get-yoga, när människor yogar bland getter? Kanske är det något liknande man pysslar med i Markim, fast med hundar?

Det är skumt inne i det stora, runda tältet. Små upphängda lyktor kastar ett svagt sken. När ögonen vant sig syns avgränsningar, små rum i rummet. I vart och ett av utrymmena finns en hund och en matte.

Aktiviteten i rummet är intensiv men lågmäld när klassen ”dogayoga” är igång. ”Så, så, kom kom” hörs från människorna som uppmuntrar sina hundar att yoga. Stretcha nacken upp, stretcha ner. En osäker hund kan tjäna på att stretcha huvudet uppåt, förklarar instruktören Marianne Nordahl.

– De blir stolta av att sätta nosen i vädret, säger hon.

En annan övning är att hunden ska stå på två parallella ben, och så det mest spektakulära – att gå på bakbenen med framtassarna på mattes arm.

Foto: ROFFE ANDERSSON

– Visst är det lättare för en dvärgpudel än en wolfdog att lyckas, men de flesta kan lära sig. Dogayoga övar upp balans, uthållighet och hjälper hunden att stressa ner, säger Marianne.

En annan smått otrolig övning handlar om att lära hundarna skilja på sina ben.

– Vi har satt siffror på benen, och så går det att öva hemma när man till exempel torkar tassarna, då säger man siffran när man lyfter benet. Det kräver övning men till slut lär de sig.

– Ibland går det förvånansvärt fort, säger deltagaren Birgitta Thunholm som har med sig golden retrievern Jasmine.

Parkour och spårning
För att få hundarna att göra sina övningar ska det helst inte vara godis inblandat.
– Vi vill att hundarna ska vilja själva. Om det inte funkar efter två-tre gånger är det inget mer med det, vi lämnar och gör något annat.

På Mariannes gård finns även en parkourbana för hundar och möjlighet att spårträna.

– Men en timmes agility tröttar inte ut en hund. Det gör däremot 45 minuters yoga, för hundarna måste tänka.
Efter det att hundarna yogat klart är det dags för medicinsk yoga för människorna i rummet.

– Bara att andas med näsan sänker blodtrycket. I mediyoga finns tankar bakom varje övning, och forskning som visar att det funkar. Det är inget flum, säger Marianne.

Foto: ROFFE ANDERSSON

Brevbäraren tog hem ett större tält
Deltagarna i dag är som sagt alla kvinnor, de flesta mer intresserade av att träna hundar än att tävla med dem.

– Jag har kommit hit i två års tid. Hundarna behöver aktivitet och stimulans, plus att man vill ha lite pli på dem. De blir väldigt belåtna när de får hålla på. Och så är det den sociala biten, det är så roligt att träffas, säger Karin Jonsson som har med sig den portugisiska vattenhunden Tesha.

För Kicki Björe Fornander och lagotton Isa har träningen betytt mycket.

– Ju mer vi tränat, desto bättre kontakt har vi fått. Jag har fått nya vänner, och gillar instruktören – har man väl börjat hos Marianne slutar man inte, säger Kicki.
Vad är det då för en lokal som tjänar som hemvist för yogan? Jo, vi känner den ofta som en jurta, även om namnet på de runda tälten är ger i Mongoliet, det är i Ryssland man säger jurta.

– Min man var och tittade på fåglar i Mongoliet, och tog med sig en liten ger på flyget hem, berättar Marianne.

Tältet sattes upp på tomten i Markim. Men en dag knackade det bestämt på dörren. Det var brevbäraren – som kom just från Mongoliet. Han sade ganska barskt att tältet var felaktigt uppsatt och att han skulle sätta upp det rätt.

– Sedan sade han att han skulle ta hem ett större tält och sätta upp det med sina kompisar. Efter åtta månader kom det med lastbil. Det är så galet – vad är sannolikheten att vi skulle ha en brevbärare från Mongoliet, säger Marianne.

Dela artikeln här:

Hege Hellström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *