Jenny har sprungit varje dag – i ett år

Jenny har sprungit varje dag – i ett år

ÄLSKAR SKOGEN. Jenny berättar hur mycket det betyder för henne att komma ut i skogen och springa. Nu firar hon stolt ett år med löpningar varje dag.
Foto: ROFFE ANDERSSON

“Min tid i skogen är ett lyckopiller och en adrenalinkick”

Det är en aningen kylig vårdag när vi träffar Jenny Thörnberg uppe på spåret i Vallentuna IP. Det här är dagen då hon fullbordar sitt mål med att genomföra en så kallad runstreak på 365 dagar.

Därmed har det blivit minst en löprunda varje dag över ett helt år. Jenny berättar om vägen dit och vad som inspirerade henne där löpningen inte alltid var det självklara förstavalet.

–Löpningen kom sent i livet. Jag är en gammal simmare men det är inte sådär jätteenkelt att genomföra det då du inte bara kan kliva ut genom dörren. Det kan ju ta två timmars tid fram och tillbaka från simhallen, så då kom löpningen. Jag läste ”heja heja” av Martina Haag och då tänkte jag att jag kan väl också springa. Så det som för tre år sedan började med 800 meter är nu uppe på ultranivåer och 7 mil, berättar Jenny.

Med åren har sträckorna blivit längre för Jenny som beskriver hur hennes rundor i skogen brukar se ut, och distanserna kan variera relativt mycket beroende på vilka mål hon har.

–Favoriten och standardrundan jag brukar köra är på 3,5 km. Ungefär 20 minuter känns som ett löppass för mig, allt från det och uppåt. I måndags blev det 1,5 mil och jag försöker alltid köra längre pass under helgerna.

Foto: ROFFE ANDERSSON

Runstreak i ett år
För två år sedan upptäckte hon runstreak-gruppen, vilket öppnade upp nya sätt för henne att springa på. För att påbörja en sådan svit behöver man springa i minst 1,6 kilometer, eller en engelsk ”mile”, vilket är den internationella regeln. Den resan och löpformen inledde hon på nyårsdagen 2018.
–Då var målet att springa i 30 dagar i följd, och det kändes ju stort då. Sedan blev målet att springa i 100 dagar. Det kändes ju också helt enormt, så när jag hade klarat det så kände jag bara, jaha, nu är jag här, då måste jag sikta mot 200 dagar. Efter det ville jag satsa mot ett år.

Tabubelagt ämne
Antalet dagar i följd och de långa sträckorna var dock inte självklara för Jenny även när hon blev en allt bättre löpare – och hon viker sig inte för att prata om ett ämne som är väldigt tabubelagt. Det var även det som satte stopp första gången hon skulle nå sitt mål på ett år, något hon återknyter till den här dagen nu när hon har lyckats fullborda sviten.
–Första gången jag siktade mot ett år fick jag bryta pga en inkontinensoperation. Det var efterlängtat och det var det värt, för det gjorde att jag kunde springa ännu bättre. Bland löpare och tjejer som har fött barn är det jättemånga som har problem med just inkontinens och det är tabubelagt att prata om att man faktiskt kissar på sig när man är ute och springer. Det gör att många slutar springa istället för att gå och operera sig. För mig tog operation en dag, sen vaknar man upp och får vila i två veckor. Det känns som en fånig grej men för mig är det som att leva ett nytt liv. Det var det bästa jag kunde ha gjort och det blev startskottet till satsningen på ett år. Det roliga är att nu har jag knappt behövt räkna. Det har bara rullat på för nu är det ju mitt liv. Jag springer varje dag, punkt slut.

Min tid i skogen
Idag är hon verksam i en triathlonklubb i Åkersberga och coach i löpargruppen Runacademy. Och som gammal simmare kombinerar hon gärna de båda träningsformerna.
–Jag började träna triathlon och älskar swimrun (löpning kombinerat med simning) men jag väntar med att bada tills det blir varmare. Jag försökte stoppa fötterna i vattnet nu när det var soligt ute men det är fortfarande lite för kallt, annars älskar jag att springa och simma.

Jenny lyfter gärna fram all inspiration hon har fått på vägen när utmaningen antogs och nu gläds hon av att kunna inspirera andra. Och hon uppmanar gärna fler till att snöra på sig löparskorna.
–Löpning är för alla och det behöver inte gå jättefort. Farten är inte så viktig och man kan varva gång med löpning. Det viktiga är bara att man kommer ut i den friska luften, att man får ”bada i skogen” och naturbad är superviktigt för att höja välbefinnandet. Runstreak är även en skonsam form att springa på, det sänker prestationskraven och tar bort ångesten inför att man ska behöva blåsa på för fort. 1,6 km räcker och skaderisken blir mycket lägre av att man springer kort men oftare än motsatsen.

Att man sedan kan framstå som ”jätteknäpp” som Jenny själv beskriver det bland normala vänner är något man får stå ut med när passionen är så stor.
–Har jag inte sprungit så blir det som ett hålrum i kroppen. Jag vill springa. Det är den tiden på dagen man längtar efter. Visst, vissa dagar är det stressigt men när man väl kommer ut så finns det inget bättre. Friheten och lugnet. Det här är min tid i skogen. Det är ett lyckopiller och en adrenalinkick.

Och var hon helst föredrar att springa? Dit hon flyttade för 16 år sedan och där hon, barnen och familjen trivs oerhört bra idag.

–Brottby. Till en början tittade vi på hus någon annanstans men när vi träffade på Brottby var det bara kärlek. Jag älskar vår kommun.

Ehsan Keshavarz

80-talist med intresse för att skriva, se världen och det mesta som har med sport att göra. Extremt avdankad division 6-spelare. Uppvuxen i Vallentuna men numera ute på vift.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *