Det här med Sipporna på marken

Av Anna Sigrid Pettersson

Sipporna på marken…. Povel fortsätter att surra i huvudet på mig. Nu är det sipporna på marken som gör att jag nästan går ned på knä. I full beundran sitter jag där och ser kronbladens skirhet och de uppkäftiga ståndare och pistiller som verkligen lyser mot den blå bakgrunden.

Intressant att en växt har fått en sådan stark vårsymbol. Alice Tegner är förstås skyldig trots hennes brutala påstående att ”än är det vinter kvar, säger mor”! Mammor kan ha en förmåga att lägga sordin på stämningen och ändock är det hon som får alla dessa tussiga, kladdiga, charmiga buketter av diverse växter som kärleksfullt arrangeras i äggkoppar eller nubbeglas. Blomsterplockarivern brukar dämpas när det blir för mycket maskrosor att hantera.

Men jag ligger där i min trädgård och pillar bort lite torra löv runt växten jag vill ju att den ska synas och inte ligga hukandes under fjolårets lönnlöv. Det är då jag hör pappa, ja, i mitt inre alltså: ”Tänk på att höstlöven skyddar mot frosten, det är fortfarande minusgrader om nätterna!” Ja, milde Moses, ibland är det ganska trångt i skallen, det sjungs, förmanas och härjas. För att verka mindre tossig reser jag mig upp för att konstatera att det är april, marken är kall, det är vår och det är vackert.

Men sipporna på marken, hur är det nu då med dem? Vitsipporna kan breda ut sig under ännu lövfria träd, ge stora mattor av det vita. Är de inte vackrare än sin syster? Med sina, först så blyga nackar och sen, padaam, vecklar ut sina svepeblad runt stammen, och därpå själva blomman som innan den vissnar helt, böjer nacken igen, visar sin violetta baksida. En riktig drama queen, inte alls lika försiktig som sin syster.

Och så har vi de där backsipporna också, sina lite rustikare, lurvigare men också betydligt större, grövre systrar. De står där vid Björkby-Kyrkviken och, eller står och står, de mer kryper längs marken. Men nu är det ju så här kring våra sippor, de blå. De är fridlysta! De får icke plockas, icke grävas upp, bara ögongodis! Både blåsippa och backsippa är fridlysta. Vitsippor däremot är fritt fram att plocka.

Och är vi inne på den avdelningen och våren framskrider trots allt och snart är det dags för gullvivorna. Bladrosetterna har visat sig länge och snart är det dags för blomstjälkarna att visa sig, med sina trattlika eller klocklika blommor som dinglar flockvis högst upp. Den är tydligen inte värd att sjungas om men den är värd att bevara, fridlysta de också, men en liten bukett till köksbordet är okej, kräver dock en annan vas.

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se