KRÖNIKA 2022-05-12 KL. 11:40

Krönika: Gymnasieskolor och mösspåtagning

Av Anna Sigrid Pettersson

Krönika: Gymnasieskolor och mösspåtagning

I helgen var jag i Västerås på ett jubileum. Det är 50 år sedan jag lämnade grundskolan. Det var lite knasigt och svårt att träffa gamla klasskamrater. Just det att de var ”gamla”! Varje gång jag besökt Västerås så har jag hållit utkik efter dem och aldrig stött på någon. Västerås är trots allt en ganska stor stad. Men nu när jag träffade dem igen så förstod jag, jag har ju kikat efter folk i femton sextonårsåldern, den ålder jag själv var i när jag flyttade från staden. Milde Moses, jag mötte ett gäng pensionärer!

På den tiden fanns det fyra gymnasieskolor i staden. Och då var det verkligen inte en självklarhet att gå vidare till gymnasiet. Det hette inte ens gymnasium utan gymnasieskola! Den gamla skolformen efter grundskolan erbjöd gymnasielinje, fackskola och yrkesskola, och allt samman hade slagits ihop till ’gymnasieskola’ med olika linjer och olika längd och olika inriktningar. Betygsstegen var fem och med siffror! Och i första ring, vi sa ju så fastän det inte hette så, där slappade man, positionerade sig, byggde sin identitet och betygen rasade. För att under tvåan och trean, skärpa till sig och ge järnet och kliva vidare med betydligt bättre betyg!

I Västerås hade gymnasieskolorna namn, efternamn. Det var Fryxellska, på höjden över staden, Calforska, den nyaste då (1953), gigantisk låda och Rudbeckianska, den äldsta (1623), byggd som en borg och så Zimmermanska, ett tekniskt gymnasium (1919). Efternamnen hade manliga förnamn förutom Fryxell. Cecilia Fryxell startade en högre elementärskola för flickor 1888.

Calfors var den första rektorn på den skolan, Johannes Rudbeckius, lät uppföra den första gymnasieskolan i landet! Och Mauritz Zimmerman, brandchef, arvet efter honom bekostade den skolan. Och skolbeståndet är förstås helt annorlunda idag än för femtio år sedan.
Men det som är så ballt med Vallentuna var att gymnasieskolan hette Tellus, Tellus gymnasium! Och bara för att skolan inrymdes i de gamla industrilokalerna efter Tellus Maskin. Spåren finns kvar, traversen i fiket och det finns visst en gammal järnsax också i någon korridor. Och det tilltalar min lust och iver för återbruk och återanvändning.

Så under min utbildning gjorde jag en del av praktiken på Tellus. Men strax därefter byttes namnet ut till Vallentuna Gymnasium. Och, jodå, praktiskt, vi vet ju onekligen var skolan är placerad, rent geografiskt alltså. Av en händelse passerade jag torget och där, på Valborg ett hav av ungdomar och vita mössor! Mösspåtagning i verkliga livet! Och den ljusa framtid är vår!

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se