Krönika: TV, tröst och tidiga kvitton

Av Anna Sigrid Pettersson

Det där med teve, det är något alldeles speciellt, lite märkvärdigt och stort. Och så var teve här, vid Lovisedalsskolan och det skulle filmas inför Världens barns stora galaföreställning. Robert Heribertsson, jag har sagt det förr, jag säger det igen! Jag älskar karl´n. Hans sätt att förhålla sig till mat, prata om mat, och sättet mot eleverna och… ja, och så detta då, sälja mat till förmån för Världens barn!

Jodå, vi var där och åt lunch, spejade efter tevekameror men såg inga. Jag diggade till musiken och dansade mig varm medan maken tittade åt ett annat håll. Blåsten, blåsten och kylan krävde faktiskt dans. Vi mötte en massa grannar och det hela var fantastiskt och vädret, må vara blåsigt och kallt, men det regnade inte som förra året.

Men så igår, lördag, Världens barns galaföreställning och så klart måste vi kika, efter grannar, oss själva, och Robert! Fick han fem sekunder? Besvikelsen krävde tröst och ibland är tröst samma sak som att stoppa i munnen. Igår var det efterrätt som gällde. På med ytterkläder och dojjor och spurta till ICA. Spurta och spurta? Jag minns en tid, då räckte en reklampaus för att fylla på godisförrådet. Det är både tjugo kilo och tjugo år sedan. Godisspurten sker numera mycket, mycket sällan. Men det är en märklig och festlig stämning ändå, där på ICA fem i stängningsdags och det är förvånansvärt mycket folk. Några står trots allt med frukostmaten vid kassan men de allra flesta cirkulerar kring snackshyllorna och ett fåtal vid glassdisken, det är lite party över det hela.

När jag undervisade i svenska och det skulle skrivas texter, kreativt skrivande. Jag hade en bunt kvitton från ICA och ni vet, allt är supertydligt, datum, klockslag och varuslag. Eleverna fick dra ett kvitto och tillsammans med en karta över Västra Bällsta, Kragstalund och Fritzberg fick de skriva en berättelse om vad som skulle ske eller hade skett. Och vilka berättelser jag fick läsa! Roligaste var de berättelser från de kvitton som hade skrivits ut fem minuter innan stängning och i osannolika kombinationer. Ett sexpack öl och kattmat blev en väldigt fin och lite sorglig historia från en adress i Kragstalund.

Sorgligt var det inte vid Lovisedalsskolan. Där var det fest, musik, burgare och alla tänkbara tidigare rekord slogs. Insamlingen under själva galaföreställningen slog också tidigare rekord tack vare Akelius Foundation som dubblade summan. Och jag ska bara påminna om att insamlingen till Världens barn pågår hela året ut.

Anna Sigrid Pettersson

annasigrid@vallentunanya.se