KRÖNIKA 2021-12-09 KL. 16:35

Krönika: Yama Sallah - min första dag i Vallentuna

Av Vallentuna Nya

Krönika: Yama Sallah - min första dag i Vallentuna

FÖRSTA DAGEN. Trots en bitande kyla kände Yama en värme när hon kom till Vallentuna för första gången.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Jag kliver av Roslagsbanan en kall decembermorgon och undersöker omgivningen. Solen har precis vaknat för dagen, och en bit bort står höga träd som sträcker sig mot himlen. Tåget har precis anlänt till Vallentuna - en plats jag varken besökt tidigare, eller hört mycket om. Jag traskar vidare över spåret där jag tills jag når lokaltidningen, Vallentuna Nya.

Väl inne på redaktionen möter jag skribenterna för tidningen, ett mindre gäng som direkt får en att känna sig hemma. En stark familjär känsla som jag senare under dagen får uppleva på olika platser runt om i kommunen.

Jag möter Roffe Andersson, en fotograf som arbetar för tidningen, som erbjuder mig en välkomnande rundtur i området. I det kalla vintervädret knallar vi runt i snön, och når den första destinationen för dagen - Björkby-Kyrkviken. Vi tar en promenad längst Vallentunasjön, som nu har frusit till is.

Platsen beskrivs av Roffe som en populär mötesplats och jag får direkt upp en bild av kommunens unga som grillar på sena sommarkvällar, och barnfamiljer som träffas för att njuta av det fina landskapet. Just idag är det däremot få människor som är ute och trotsar kylan. Vi möter ett par äldre människor längst sjön som med kameran i hand är redo att knäppa bilder på sällsynta fåglar som sitter i trädtopparna. Alla ansikten vi möter är fyllda med leenden upp till öronen och ett par minuter småprat är nästintill en självklarhet.

Roffe och jag sätter oss i bilen vidare till nästa plats, Arkils Tingstad. Tingsplatsen fungerade som en samlingsplats för lokala stormän på 1000-talet där det diskuterades politik och juridik. Vid denna historiska plats från vikingatidens slut står två runstenar, som tydligt sticker ut från de nybyggda villor som hittas ett par meter ifrån med glaspaneler som sträcker sig från golv till tak. Under bilresan från tingsplatsen kikar jag nyfiket ut ur fönstret och ser hur grandiosa, moderna hus med elbilar på uppfarten, befinner sig på samma gata som ett mindre klassiskt svenskt hus i gult trä med vita detaljer.

Vi anländer till slut till Vallentuna centrum, och jag blir snabbt påmind om den familjära atmosfären jag upplevt tidigare. Alla människor jag får ögonkontakt med på torget svarar med ett leende på läpparna. Jag kikar omkring och ser fler restauranger och caféer än vad jag kunnat gissa. Allt från stenugnsbageri till hawaiianskt. Vallentunabor måste verkligen vara finsmakare med nyfikna smaklökar tänker jag för mig själv. Roffe förklarar hur kommunens äldre gärna ses på "Gästis" för en fredagsöl, och samtidigt som han förklarar detta kommer en äldre dam fram för att hälsa. Jag kan inte stoppa mig själv från att le. Att anlända till Vallentuna från storstan skapar utan tvekan en kontrast, och den lokala, familjära småstads känslan som jag kastas in i är definitivt något jag kommer sakna när min praktikperiod är över. Känslan av att känna alla man går förbi, och framför allt vetskapen om att kunna slänga iväg ett hej till och mötas av ett leende är något som tyvärr inte kan hittas på många andra ställen.

När dagen är över sätter jag mig på Roslagsbanan mot Stockholm. Trots att jag inte visste vad jag kunde förvänta mig är jag positivt överraskad över Vallentuna - platsen, miljön och människorna är olik någon annan plats jag besökt tidigare.

Namn: Yama Sallah
Ålder: 21 år
Studerar: Journalistik med samhällsstudier, inriktning religionsvetenskap på Södertörns Högskola.
Mitt drömjobb: Jag vill gärna utveckla mitt skrivande, samtidigt som jag älskar att vara kreativ. Klurig fråga, men att jobba som copywriter är definitivt något jag vill testa!

Yama Sallah