Livet som lokaljournalist 2022:

Av Anneli Leijel

Snart har år 2022 nått sitt slut. Ett år som nog inte blev som många av oss tänkt, när vi satt där på Nyårsafton 2021 med önskningar, drömmar och förhoppningar inför det nya året.

En del av oss kan säkert se tillbaka på ett fint år, på det personliga planet. Eller kanske nästan ett vanligt år, efter två år av pandemirestriktioner.

Men när Ryssland inledde invasionen av Ukraina den 24 februari förändrades med ens också våra livsomständigheter. Inflationen började ta fart, priserna har fortsatt stiga hela året, inte minst på el, och det mesta har blivit dyrare – samtidigt som flera saker vi tagit för givet har börjat bli svårare att få tag på.

Efter att som lokaljournalist i två års tid ha skrivit om utmaningarna med coronaviruset, om smittspridning, vaccin, sjukfrånvaro och nedstängningar av skolor och äldreboenden, kom så dagen när nästan alla restriktioner lyftes bort. Sedan den 9 februari i år klassas covid -19 inte längre som en samhällsfarlig sjukdom.

Men sen kom kriget, och i dess kölvatten blev det i stället viktigt att uppmärksamma andra saker. Såsom Vallentuna kommuns utpekade trygghetspunkter. Platser där vi som bor i kommunen ska samlas i händelse av krig eller kris, både för att få information, och kunna få hjälp med rent vatten.

Det har också funnits anledning att skriva om Hemvärnets viktiga arbete och uppmaningen från MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, att se till att ha det viktigaste hemma, till exempel en vattendunk, konserver och torrvaror.

Men även om kriget i vårt närområde alltid finns närvarande, har det under året funnits all anledning att uppmärksamma alla goda, positiva krafter som lever och verkar här i Vallentuna.

Jag tänker särskilt på alla inom Vallentunas kulturliv. Den blomstrande Kulturskolan, som har mer elever än någonsin i sina verksamheter. Kyrkorna i Vallentuna, som inte minst har ett omfattande socialt arbete och under året hjälpt folket i Ukraina, både här och där på plats. Och så Vallentunas alla konstnärer som uppvisar en sprakande mångfald i färg och uttryckssätt.

Ett exempel är Galleri Freja. Innan konstnärskollektivet bestämde sig för att stänga sin lokal i somras, hade jag och fotograf Roffe förmånen att träffa konstnärerna och återge en del av deras tankar och verk i tidningen. Och i höstas firade vårt kulturhus 10 år – med tal av Vallentunas egen Parisa Liljestrand, numera kulturminister.

I början av året skrev jag om Roslagsbanans nya tågvagnar, som skulle tas i trafik under hösten. De har testkörts hela året, men ännu inte fått klartecken. Nu återstår endast några dagar av detta år och högst troligen får vi vänta ett tag till på att kliva ombord. Men inför 2023 hyser jag en försiktig optimism. När man minst anar så händer det. Det gäller allt från nya vagnar till världspolitiken – och drömmar och önskningar på det personliga planet.

Anneli Leijel
anneli@vallentunanya.se