Passa på att kolla in Charlie Chaplin!

Av Anna Sigrid Pettersson

Och vad ska veckans krönika handla om då? En krönika ska inte vara lång och den ska handla om något tidstypiskt. Finns en krönika i en tidning eller tidskrift så är den ”fri” så till vida att åsikten som framkommer är krönikörens egen och behöver inte överensstämma med redaktörens eller tidskriftens policy.
Den ska gärna vara lite smårolig, underhållande så där och börjar texten på ett speciellt sätt så ska den gärna sluta på snarlikt sätt och gärna med en extra knorr! Och allt det där struntar jag i den här veckan. För det finns det som är så oändligt mycket roligare än mina texter. Och ska vi koppla det till TID så säger jag bara det, fjärde december, FJÄRDE DECEMBER är sista dagen för att se många av Charlie Chaplins filmer på SVTplay.

Är det något som är riktigt fånigt roligt, genialt roligt, vackert, rörande, gripande och roligt så är det Charlie Chaplin! Ni som är unga, ge era barn detta! Ni som är äldre, se filmerna igen! Där kommer ni också se var våra ”nya” underhållare och komiker har hämtat sin näring och inspiration. Men jag börjar att säga så här: På svtplay.se finns nu och fram till och med den fjärde december några Chaplinfilmer. Det är Chaplins pojke (1921), Guldfeber (1925) och Stadens ljus (1931). Det är roliga filmer, vi förstår att Per Andersson har studerat dem noga, lika så Henrik Dorsin men även våra bortgångna rolisar, Hasse och Tage har hämtat inspiration, mimik och upprepningens svåra konst där.

Juvelerna i Chaplins krona är ändock Moderna tider (1936) och Diktatorn (1940). Moderna tider ger en besk smak av monotont arbete som fortfarande sliter ut människor, både till kropp och själ med doft av ”arbetslinje”, men också underhållande och Diktatorn är näst intill plågsam att se. Med krigsbuller i öst och galna maktfullkomliga män så drev Chaplin med dåtidens dårar på ett både vackert och dråpligt sätt. Men det är också mycket underhållande. Chaplin har också skrivit musiken till sina filmer och också fått Oscars för musiken. Han fick också en heders-Oscar 1972 för den ”omätbara inverkan han haft för att göra filmen till 1900-talets konstform."

Jag ska väl nämna för sakens skull att i filmen Rampljus (1952) där spelar han inte sin typiska Chaplinroll, den med käpp, plommonstop och för stora skor. Men hur han än försöker ser vi bara den vanliga trashanken och i perioder kan han själv inte blunda för den.

Och vad nu redaktörn än tycker om Charlie Chaplin så är tiden dyrbar. Fristen för filmerna på svtplay löper snart ut. Se dem! Sa jag fjärde december?

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se