Matlådan – det mest avslöjande vi har

Av Uffe Lindeborg

Det finns få saker som säger så mycket om oss som matlådan. Den lilla plastburken vi bär till jobbet med ett grepp som närmast kan beskrivas som ömt. Där, i konsistensen på riset och ambitionsnivån på tillbehören, ryms hela livets logistik – och en skvätt klasstillhörighet.

För matlådan är inte bara mat. Den är ett statement. Vem har tid att förbereda dagen innan? Vem har råd att köpa färska örter? Vem kommer med rester från en trevlig middag ute – och vem har bara tryckt ner något från frysen som sett bättre dagar?

Det är som att sitta i ett öppet kontorslandskap med CV:t på en tallrik.

Och vi ser varandras lådor. Vi dömer inte högt – men vi dömer. En perfekt hackad sallad med rostade frön? Någon har marginaler. En blek korv stroganoff utan tillstymmelse till krydda? Någon kämpar. Ett litet lock med hemvispad aioli? Du är inte här för att jobba, du är här för att imponera.

Matlådan är vår tids lunchliga klassmarkör. Restauranglunch säger “jag har råd”. Matlåda säger “jag har koll”. Och ibland: “jag glömde köpa lunch igen men hittade detta längst in bakom en påse ärtor från 2018”.

Men det fina är: matlådan ljuger inte. Den är ärlig. Den är full av vardag, kompromisser och ibland en burk med något som faktiskt blev riktigt gott. Den är inte alltid snygg – men den är din.

Så nästa gång du sitter där med din halvmosiga pastagratäng – sträck på dig. Du gör så gott du kan. Och det är faktiskt rätt imponerande.