Råttor i keramik och ko-kroki på årets konstrunda i Vallentuna

Råttor i keramik och ko-kroki på årets konstrunda i Vallentuna

MÅNGFALD. Kaisa Essén (uppe till vänster) visade upp skulpturer av både katter och råttor. Lennart Ålund (nere till vänster) bjöd på härliga vyer medan Åsa Alneng (uppe till höger) visade kroki på människor och kor.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Få saker passar så bra en småkall och lite blåsig lördag i oktober, som att ge sig ut och titta på värmande och inspirerande konst i Vallentuna. Och den gångna helgen var det dags igen:

Då öppnade Vallentunas konstnärer upp sina hem och ateljéer för årets runda.

På Galleri Freja i centrala Vallentuna ställde sex konstnärer ut. Tillsammans visade de på en inspirerande bredd, både i tekniker och motiv.

En av dem var Kaisa Essén som visade måleri och skulptur. Här fanns till exempel både katter och råttor i keramik. De bruna, ganska söta råttorna påminde om skulpturen ”Digerdöden” som Kaisa Essén skapat, med en blinkning till dagens pandemi, och som fanns att beskåda inne på Konst i Roslagens samlingsutställning på Kulturhuset. Den visar en blek man, sittandes på en stol med en stor råtta framför sig.

–Den gjorde jag under pandemin. Jag googlade digerdöden och fann att det var svartråttan som förde över sjukdomen till människan, även om det inte var just råttan som kom med sjukdomen, berättade Kaisa Essén.

Allt sedan hon gick på Konstfack 1968-1972 och studerade keramik har hon arbetat som konstnär, både med keramik, måleri och andra tekniker. Växlingar ger henne nya infallsvinklar. Som den gången för 15 år sedan då hon fick bygga tre dockor i full skala till Armémuseum i Stockholm.
–Det är nog det roligaste ”brödjobb” jag haft, säger Kaisa Essén som haft många olika jobb vid sidan om sitt eget skapande, för att få ihop till brödfödan.
–Jag har alltid prioriterat konsten, och haft turen att ha en gubbe som också jobbat. Det har varit skönt att vara två, speciellt när vi fick barn.

Från 38:e våningen
Lennart Ålunds målningar är sådana man stannar till vid. De vill berätta något, och ofta är det flera berättelser i samma målning.

Fyra målningar på ena väggen har krog- och restaurangmiljöer som motiv. Lennart Ålund gestikulerar och visar:

–Här sitter en ensam tjej på en restaurang i Gamla Stan. Killarna som går förbi speglas in genom fönstret. Vad tänker hon på? Varför sitter hon där själv? Och här, på café Kaffekoppen vid Stortorget. En kvinna sitter under en tavla föreställande ett gift par. Vilka tankar rör sig i henne?

Några målningar visar gatumusikanter från Seattle och Lennart Ålund tar fram en målning av staden och havet bredvid, gjord från 38:e våningen och som visar hur tidvattnet rullar in i Seattle. Han har släkt i staden.

Hur länge har du målat?
–Jag har tecknat sedan jag var liten, men det är 25 år jag har målat nu. Jag satte i gång och sen blev det mer och mer efter pensionen. Innan dess jobbade jag 40 år på en statlig myndighet. Från början var det olja, sen blev det akvarell. Det går snabbare med akvarell.

Kroki av människor eller kor
I Lindholmen har konstnären Åsa Alneng öppnat sin ateljé för besökare under Konst i Roslagen-helgen.

Dålig syn blev starten
Hon målar i olja, akryl och akvarell, gärna abstrakta, intuitiva landskap med fokus på ljuset. När hon tecknar blir det mest kroki av människor – eller kor.

–Hästar är svårare att teckna av, säger Åsa Alneng som själv rider. Kor är lättare, de är inte så snygga, hästar är fotomodeller och kor är vanliga människor.

För flera år sedan, när hon skulle börja jobba igen efter föräldraledighet, märkte hon att hon såg dåligt. Det visade sig vara tidig grå starr.

–Jag skulle få vänta över sommaren på operation och behövde börja träna på former, då började jag teckna kor.
Hon träffade Lise Nelzén på Granby gård och tillsammans gjorde de en kurs i kokroki som sedan har följts av flera.

Åsa Alneng är bland annat utbildad på Beckmans designskola och förutom arbetet med den egna konsten har hon arbetat som designer, illustratör och som konstpedagog på Kulturskolan i Vallentuna.

–Som lärare jobbar jag mycket med olika tekniker, det är roligt både att kunna växla mellan olika tekniker och att lära ut dem, säger Åsa Alneng.

Dela artikeln här:

Anneli Leijel

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *