Därför används ordet majstång vid midsommarfirandet i juni

Av Eva Sahlström / GAZZINE

Till midsommar är det nog många som klär en stång i löv och blommor och kallar det för en majstång. Men kan det verkligen heta majstång när man firar midsommar i juni? Och vad är det egentligen vi firar när vi dansar runt stången?

Stången vi reser på fredagen den tredje veckan i juni kallas både midsommarstång och majstång. Att det kallas midsommarstång är inte så konstigt eftersom vi reser den när vi firar midsommar, men majstång kan tyckas vara en lite märklig benämning för något man håller på med i juni.
Dock kommer benämningen majstång från verbet maja, att pryda med löv. Ordet majstång har därför inte med månaden maj att göra, däremot hänger sannolikt månadsnamnet maj ihop med verbet maja.
Att maja, att smycka med löv, för att markera vårens ankomst är nämligen en mycket gammal sed som ursprungligen kommer från germanska länder. Själva majstången kom sannolikt till Sverige under 1400- eller 1500-talet med tyska invandrare, men eftersom det inte finns så mycket utslagna löv i Sverige i början av maj knöts stången till midsommarfirandet istället.

Långa traditioner
Även midsommarfirandet har långa traditioner. I det gamla bondesamhället markerade midsommar en brytpunkt på arbetsåret, i det industrialiserade Sverige markerade det början på industrisemestern och än idag är mid­sommar en tyd­lig bryt­punkt för när Sverige går in i semester­tider.

I det kristna kyrkoåret är det Johannes Döparen som firas vid midsommar eftersom han anses ha fötts på midsommardagen 24 juni (sedan 1953 infaller dock midsommardagen i Sverige på lördagen mellan 20 och 26 juni). Enligt Bibeln föddes han sex månader före Jesus vilket dock högst tro­ligen är en sanning med modi­fi­ka­tion efter­som de kristna gärna förlade sina högtider vid tidpunkter då det redan fanns firanden, till exempel vid årets vändpunkter.




Den längsta dagen
Från vår­dag­jämningen runt den 20 mars blir dagarna allt ljusare fram till kul­men runt 21 juni. Då inträffar sommarsolståndet som är den tid­punkt då solen står som högst på him­len på norra halv­klotet. Om ett halv­år in­träffar istället den kort­aste dagen, vintersolståndet.

Anledningen till att vi får dessa sol­stånd är för att jord­axeln lutar. Vid sommar­solståndet lutar jord­axeln som mest mot solen för oss på norra halv­klotet. Det gör att solen står som högst på him­len och dagen är så lång den kan bli innan det vän­der mot mörkare tider igen.

Ju längre norrut man kommer, desto ljusare är det. Ovan­för pol­cirkeln går solen inte ner alls under tiden runt sommarsolståndet, det man kallar för midnattsol, men ingen­stans i Sverige blir det rik­tigt mörkt under de här dygnen. På södra halv­klotet sker samma feno­men, men ett halv­år senare, då vi istället har vinter­solstånd och årets kort­aste dag.

Benämningen sol­stånd kommer av att man upp­lever det som att solen står stilla dessa dagar. Sommar­solståndet infaller på lite olika datum bero­ende på var på norra halv­klotet man be­finner sig, men det brukar vara mellan 20 och 22 juni.

Midsommar i andra kulturer
Sommarsolståndet har spelat stor roll i olika kul­turers tradi­tioner. Förutom det svenska midsommarfirandet tänder man i våra nordiska grann­länder bål på St Hans-dagen. Detsamma gör man i Irland och i Corn­wall i Storbritannien, där man firar St John’s Eve.




Midsommarbål före­kom även i Sverige en­ligt Olaus Magnus som skrev om detta under sen­medeltid, men det är inte känt om sommar­solståndet firades i för­kristen tid i Sverige. Dock är det nog troligt, med tanke på hur stor roll dessa årets vänd­punkter har spelat i för­historiska kul­turer.

Ett av de mest kända neo­litiska monu­menten, Stonehenge i Stor­britannien, är till exempel starkt kopplat till sol­stånden. Cirka 2 500 år f.Kr. restes stenarna i den sten­cirkel vars huvud­axel är lin­jerad med sommar- respektive vinter­solstånden.

Ingen vet Stonehenges syfte, men kopp­lingen till sol­stånden är tyd­lig och nu i modern tid ser ny­hedningar och druider detta som en helig plats. Under 1970-talet startade en år­lig fes­ti­val vid sommarsolståndet, som för­bjöds 1985 för att skydda monu­mentet. Numera kan man dock åter fira sommar­solståndet här, men under mer ordnade former.

Eva Sahlström/GAZZINE