REPORTAGE 2022-05-19 KL. 13:30

Makt, öknamn och tragedi berättar om vikingars liv i Vallentuna

Av Jonathan Olsson

Makt, öknamn och tragedi berättar om vikingars liv i Vallentuna
STORYTELLING. Jonathan Olsson är en mycket uppskattad guide vid runstenar i Vallentuna. Foto: Roffe Andersson

Vikingatiden är en spännande och fantasieggande tidsperiod. 21-22 maj infaller Runrikets dag i Vallentuna, med vikingamarknad och aktiviteter. En helg då vikingar invaderar området runt Vallentuna kyrka. Från området runt Vallentuna, vid dess olika gårdar, finns flera vikingatida gravar och runstenar. Dessa berättar historier om det förgångna.

Olika utgrävningar, men främst det rikt bevarade runstensmaterialet, ger oss en tidskapsel in i Vikingatiden.

I vissa fall är de korta glimtar, baserade på enstaka gravfynd, och i andra fall finns mer information att hämta. På andra gravfält kan vi tack vare olika analyser veta vad de döda ätit eller att via kemikalier i vattnet de druckit visa ifall personen flyttat eller ej.

Kvarlevorna berättar
Om kvinnan som begravdes på gravfältet Vallentuna-Rickeby Raä 27:1 vet vi inte mycket, mer än att hon begravdes under yngre järnåldern med över 90 röda glaspärlor, samt vävtyngder och kamfragment.

Hon blev kremerad i slutet av sitt liv med rik uppsättning gravgåvor vilket visar på status och troligen även makt.

En annan "brandgrav" från samma gravfält är en enkel urna, med den dödes ben, en pilspets och en Torshammarring, det sistnämnda en typisk gravgåva under 900-talet. Den gravlagde krigaren Hök, stavat HaukR efter tärningens runor, vet vi mera om men han kräver en egen artikel.


BERGSÄKERT. Jonathan Olsson förklarar och berättar om runornas tillkomst. Foto: Roffe Andersson


De flesta under vikingatiden var vanliga bönder, vilka försökte överleva på vad de odlade och djuren de ägde. Spår av djurben från rituella måltider, eller gravgåvor, är ett relativt vanligt fynd bland det osteologiska benmaterialet från de vikingatida gravfälten.

Även djurben från olika arter vid gårdsbebyggelse kan säga mycket, exempelvis är hästben och grisben vanliga fynd vid högstatusgårdar som Granby-Hyppinge i Lindholmen. Hästar var dyrbara och unggrisar slaktades ofta vid fest, kanske i en miljö där importerade dryckesbägare i färgat glas förekom.

Fruktträdgårdar
Nyare pollen- och fröanalyser visar att fruktträd som äppelträd kunde växa vid högstatusgårdar under yngre järnåldern. Flera av Vallentunas vikingatida gårdar bör haft små inhägnade trädgårdar intill husen.
Förutom mat som kål har där hittats växter vilka i senare källor använts som blodstillande vid exempelvis barnafödande.
De bevarade runstenarna ger även de information om livet under vikingatiden. De berättar korta historier om saknad, makt, arv, religionsskifte och död.

Runt Vallentuna kyrka finns flera runstenar, vissa har troligen stått uppresta eller lagda på gravar på kyrkogården. De flesta är i sandsten, sent daterade i runstensmaterialet, och är typiska fynd från tidigkristna kyrkogårdar.

På en av runristningarna, U 216, finns det nedsättande namnet Drosboe. Namnet är en sammansättning med namnet Bo(i) och dros- ”tung och klumpig”. Nedsättande namn som Drosboe kan tolkas som namnet på en slav, i en tid där upp emot en tredjedel av befolkningen kan ha varit slavar.

Förliste i Östersjön
En tragisk historia finns bevarad på runsten U 214. Den nämner änkan Ingeberg’s man som drunknat i en knarr med få överlevande. Denna tragedi skedde i Holms hav; ett område tolkat som någonstans ute på Östersjön.

Var det en storm, eller något annat som sänkte skeppet? Var det nära eller långt ifrån land? Det vi vet är att endast några få av de som åkte ut överlevde katastrofen, samt att någon återvände för att berätta för Ingeberg att hennes man dött.


ROLLSPEL. Viking vid Arklis tingstad under Runrikets dag för några år sedan. Foto: Uffe Lindeborg


På runsten U 214, vilken har olika möjliga parstenar, kan vi läsa:
"och Ingeberg efter sin make. Han drunknade i Holms hav, Hans knarr gick i kvav, endast tre kommo av."

På U 214 nämns skeppstypen Knarr, en vikingatida klinkerbyggd skeppstyp använt för handel. Dessa åkte troligen dels ensamma, dels i beväpnade konvojer beroende på last och destination.

Från danska Skuldelev finns fynd av en vikingatida knarr vilken kunde lastas med cirka 60 ton. Vilka varor Ingebergs man rörde sig ut med vet vi inte men den bevarade runstenen ger oss en glimt av en katastrof ungefär 1000 år tillbaka i tiden.

Jonathan Olsson
guide på Sweden History Tours
För guideturer se
www.swedenhistorytours.se