Börje Sjöman brinner för skolmuseet, och hoppas att det ska bli mer tillgängligt framöver. Foto: ROFFE ANDERSSON
Börje Sjöman flaggar för att skolmuseet är värdefullt men behöver rustas upp
Vad sägs om en stund i skamvrån, eller ett rapp från lärarens käpp?
Själva upplevelserna får du inte i skolmuseet i Brottby, men väl miljön där sådant har hänt. Nu vill eldsjälen Börje Sjöman att museet ska rustas upp – och synas mer.
Småskolelärarinnans lägenhet ser ut som den gjorde på 1910-talet, med potta i ett skåp, broderi på väggen och en plyschklädd soffa i jugendstil. Börje Sjöman, eldsjälen som brukar guida runt i museet, visar runt. I lägenheten bodde lärarinnan Nanny Skoglund år 1910, och hon var i Össeby-Garn i hela sitt yrkesverksamma liv. – Hon kunde vara med när vi ställde i ordning museet år 1975, och ge råd om hur det såg ut på 1910-talet, berättar Börje.
igcaption>Geografi, historia och vetenskap var tidens melodi år 1910. Något som avspeglas i skolmuseet i Brottby. Foto: ROFFE ANDERSSON
Då förändrades mycket i skolan Han går vidare in i den gamla skolsalen, där en tavla föreställande Gustav Vasa hänger på paradplats bredvid katedern. Den hade en liknande plats i skolan i Orkesta där tavlan ursprungligen hängde. Det är nämligen tidstypiska föremål från hela Vallentuna kommun som numera finns i museet. – Vi valde 1910-talet för att det är en period då mycket förändrades i skolan. Naturvetenskap och historia fick större plats, och religion mindre. Det gick från utantillkunskap till att man ville uppfostra människor som skulle kunna ta del av industrialiseringen och vara delaktiga i samhället, det blev en ny syn på skolan, säger Börje.
Såg ned på eleverna Men mycket gammalt hängde kvar. Som att läraren kunde ge smörj på fingrarna med en käpp, och att det fanns en skamvrå. – Sedan fanns de här skyltarna att hänga runt halsen. Börje visar en skylt med texten ”förtjenst läsning” och en skylt där det står ”lat”.
igcaption>De gamla skolbänkarna var rejäla möbler där böcker förvarades under locket. Foto: ROFFE ANDERSSON
Katedern är upphöjd, läraren ska se ner på sina elever, och det finns betyg i uppförande. Att gå runt inne i skolmuseet är som att göra en tidsresa 110 år tillbaka i tiden, och det är viktigt att bevara museet, tycker Börje. Därför har han skrivit till kommunen för att påminna om museets existens. Det finns behov av att renovera ett innertak, och han skulle gärna samarbeta mer med kommunens kulturförvaltning och med bildarkivet för att göra utställningen ännu bättre.
igcaption>Det fanns gott om plats när locket öppnats i skolbänkarna. Foto: ROFFE ANDERSSON
Hoppas på en dialog – Jag tycker att museet skulle marknadsföras mer och att det skulle finnas bättre möjligheter att visa museet, på senare år har det bara varit öppet sporadriskt. Jag hoppas få till en dialog med kommunen, säger Börje.
En av anledningarna till att han skrivit brevet just nu är att Össeby församling, som äger byggnaden där museet finns, håller på och ser över sin lokalanvändning. – Församlingen är mån om att museet får vara kvar, och museet är ett stort intresse för alla kommunens hembygdsföreningar. Jag skulle vilja få till mer aktiviteter kring museet. Kanske skulle en skolklass uppskatta att se hur skolan såg ut för 110 år sedan? Testa att skriva med en griffel, en hård pinne, på en tavla som förvaras i elevens bänk? Och sudda med en hartass? – Det är lite lustigt, säger Börje och håller upp den lilla svarta tavlan, att den har en så liknande form som dagens läsplattor.
