Tidigare karantän har blivit resecenter

Av Daniel Bergholm

Scandipet heter företaget i Vallentuna som har hand om stora delar av den import och export av djur som sker i Sverige.

Debbie Dunagan driver företaget som skickar hundar, katter, apor, snöleoparder och krokodiler runt om i världen.

– Jag visste ingenting om den här konstiga världen jag hamnade i, det var helt nytt för mig, säger hon.

När Debbie flyttade till Sverige 1996 från Georgia i USA hade hon tankarna på att bli veterinär. Hon skulle bo med sin dåvarande make från Västerås, plugga till veterinär och samtidigt driva ett hunddagis. Då hade hon inga tankar på att i livet bo i Vallentuna eller driva Sveriges enda djurresebyrå.




Men flytten till Sverige innebar att hennes dåvarande hund, Hampus, var tvungen att sitta fyra månader i karantän. Karantänen låg i Vallentuna och det visade sig att gården där Hampus placerades då var till salu, och Debbies tankar skiftade. Hon köpte gården vid Okvista tillsammans med sin partner och tog över verksamheten.

– Jag hade alltid velat jobba med djur och det var tillslut logiskt. Vi drev karantängården under lång tid. Det var mer som ett hotell då. Vi hade 21 platser och det var ständigt fullt. Men idag finns det egentligen inga karantäner kvar mer än på Arlanda, säger hon.

Många regler
Karantänlagarna har sedan dess ändrats och inga djur behöver sitta i karantän i Sverige så länge vaccinationskraven uppfylls. Sedan 2004 drivs därför Debbies verksamhet, Scandipet, nu mer som en resebyrå. Enda gången djur passerar gården är i väntan på veterinärtider eller flygtransporter.

– Det är mycket regler som ska följas från bland annat flygbolagen och det kan göra att de kan ta tid att få klart allt, säger hon.

Processen innebär mycket papper och flera lagar och regler måste följas för en flytt av djur. De arbetar mot alla länder och samtliga har egna tolkningar eller föreskrifter på vad som gäller.

En djurägare kan göra mycket av pappersarbetet själv. Scandipets affärsidé är att hjälpa kunder med alla tjänster som en djurägare har behov av.

– Det är en lång process, ofta börjar vi jobba flera månader i förväg och ägare får en checklista av oss. När och vad som ska göras. men vi hjälper till, säger hon.

Fraktat krokodilbebisar
Men det är inte bara ägare som behöver hjälp. Scandipet har även kontakt med stora zoo-parker i Sverige.

Kolmården och Skansen är ständigt återkommande samarbetspartners. Och därifrån har det kommit några mer exceptionella transporter genom åren.

– Bland annat krokodilbebisar som Jonas på Skansen gav till oss. De skulle tillbaka till Kuba där de kom ifrån efter att ha varit en kortare tid hos en kunglighet i Ryssland och därefter till Skansen. Det blev en stor tidningsnyhet, säger Debbie och fortsätter.

– Sen har vi även fraktat en snöleopard från Kolmården, det skulle vidare till ett annat zoo utomlands för vidareavel. Det var speciellt.

Djur måste generellt uppnå en viss ålder för att kunna transporteras till andra delar av världen. Att då jobba med djuruppfödare som efter lång tid måste skicka i väg sina djur menar Debbie kan vara känslosamt.

– Många gråter och är jätteledsna. När de går så lång tid med ett djur och att man sedan aldrig kommer träffa den efter att den åker till en ny ägare kan bli väldigt jobbigt, säger hon.

Även djurägare kan behöva frakta sitt djur till exempelvis Australien när de flyttar och det kan ta upp till tre dagar. Hon påpekar att säkerheten är god bland flygbolagen och att olyckor aldrig hänt med hennes transporter. Men med den långa restiden finns en stor oro.

– Det är ju någons lilla bebis som man tar hand om. Och man vill ju att sitt djur ska må så bra som möjligt, säger hon.

Bollar med sig själv
Totalt har de drygt 250 kunder varje år, vilket är ungefär fem kunder i veckan.

Idag har hon sin son Jakob anställd, främst som transportchaufför för hämtning och lämning av djur. Debbie hanterar idag mest kundkontakt, läser på om alla nya regler och sköter kontakten med flygbolag och myndigheter.

– Det blir mycket att bolla med mig själv, då det inte är någon annan i Sverige som jobbar med sådant här. Samtidigt har jag mycket kontakt med andra länder, även om de följer sina egna regelverk, säger hon.

Fun Fact:
– Filmen, Hundraettåringen som smet från notan och försvann, hade en känd apa med, Crystal. Jag hade hjälpt till med förtullning på Arlanda, då den skulle vidare till Thailand för att filma. Crystal hade då även varit med i en av The Hangover filmerna och Natt på muséet. Då sa filmbolaget att de skulle nämna Scandipet i filmen, och i det absolut sista raden på eftertexterna skrev de: ”Thank you to Scandipet”.

Debbies konstigaste jobb:
– Kolmården hade apor, och dessa kunde vi inte skicka med vanligt flyg. Då tog vi gemensamt beslutet att de skulle få åka privatflyg. Vi fick söka tillstånd hela vägen, och bensinen på planet räckte inte så länge vilket gjorde att de behövdes flera privatflyg. Jag kommer inte ihåg vart de skulle, men en mellanlandning var i Bermuda och de skulle till ett annat zoo för vidareavel. Det var den största jobb som jag haft och tog ett år att fixa.

Daniel Bergholm
daniel@vallentunanya.se