Veterinären Moa tar roten ur det onda

Av Daniel

TRE I SAMARBETE. Veterinären Moa, katten Sara och djurvårdaren Victoria löste tagningen av blodprov på ett mycket bra sätt.
Foto:ROFFE ANDERSSON

Detta är en del av Vallentuna Nya:s artikelserie "När jag kom till Vallentuna"

Från mellansvenska bondgården där hon spenderade sin uppväxt, 5,5 års utbildning i den polska huvudstaden Warszawa, till att slutligen landa som veterinär i Vallentuna på Solgläntans Djurklinik. Resan till att idag behandla Vallentunas olika husdjur har varit lång, men väl värd mödan.

–Jag har alltid brunnit för att kunna hjälpa djur, säger veterinären Moa Laurell, 36.

Redan när hon var fem år gammal ska hon nämnt för familjemedlemmar att hon ville bli veterinär när hon blev stor.

Men beslutet att på riktigt göra vad som krävdes för att bli det, togs först några år efter att hon gått ut gymnasiet.

–Då var det antingen att plugga upp sina betyg, då kraven är skyhöga, eller hitta andra alternativ. Då hittade jag en nystartad utbildning i Polen, säger Moa Laurell.

2007 kom hon in på veterinärprogrammet och det var aldrig någon tvekan över att åka, även om utbildningen var på engelska och skulle innebära 5,5 år i huvudstaden Warszawa.
–Jag tänkte direkt att: “Då kör vi!”, säger Moa Laurell.

Det viktigaste för henne var att utbildningen var godkänd och att hon därmed kunde använda examensbeviset för att kunna bli legitimerad i Sverige. När allt stämde tog hon sitt pick och pack och lämnade landet.

Chockartad upplevelse
Veterinärutbildningen menar Moa Laurell handlar i mångt och mycket om att lära sig hantera allt i yrket och den innebar också en hel del blandade erfarenheter.

Exempelvis var hon tvungen att besöka ett slakteri, då en sådan roll också kan vara en del av yrket.

–Det var speciellt, en chock. Jag har varit på slakterier både i Polen och Sverige.
Hur var den känslan?
–Jag blev väldigt ledsen när jag såg det första gångerna. Jag skulle nog inte vilja jobba där, men det är jätteviktigt att det finns veterinärer på plats som kontrollerar att djuren inte är skadade eller sjuka när de kommer till slakteriet, samt att avlivningsmetoden är korrekt och att reglerna följs, säger Moa Laurell.

Hon bestämde sig tidigt för att det är små djur som hon vill jobba med. Det har gjort att det idag är främst hundar och katter som hon behandlar.

–Det är mer fysiskt krävande att jobba med stora djur och du måste ha ett stort intresse för djuren du jobbar med. Personligen var det roligast med hundar och katter, säger hon.
2017 kom Moa Laurell till veterinärkliniken Solgläntans Djurklinik i Vallentuna.

Idag jobbar hon deltid och gillar att vara i en miljö som ger mer lugn och ro och inte är lika stressig som exempelvis ett djursjukhus, där hon jobbat tidigare. Hon får också möjligheten att hjälpa många hemlösa katter.

– Då vi är precis i anslutning till katthemmet, så blir det att man förbereder många hemlösa katter för att de ska kunna flytta ut.

igcaption>UTLANDSSTUDERADE. Moa kom in på en nystartad utbildning i Polen.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Hon fortsätter:
–Det ska göras undersökningar och vi har en lista som ska bockas av, med till exempel vaccination, kastration och chippmärkning. Innan flytt är munnen ett av de vanligaste problemen som behöver åtgärdas.

Vanlig tandsjukdom
Problemen med munnen är vanligt hos katter. I snitt får 50 procent av alla katter sjukdomen TR/FORL.

–Den gör att tänderna bryter ner sig själva, vilket ger katterna en kraftig tandvärk. Samtidigt så äter de oftast mat som vanligt, vilket gör att det kan vara svårt för ägarna att upptäcka sjukdomen, säger Moa Laurell.

Tänderna måste då åtgärdas så att katten ska slippa ha ont. Utrustningen att göra detta finns inte på Solgläntan, utan katterna måste tas till större ställen.

–Åtgärden beror på hur rötterna ser ut på röntgen. Är de intakta så måste man dra ut dem. Är de nedbrutna borrar man bort kronan och syr igen tandköttet över. För att det inte ska göra ont så måste kontakten mellan nerver och munhålan tas bort, säger hon.

Att se och behandla djur som lider är en del av vardagen för en veterinär.

–Det är jobbigt ibland, så är det. Ibland är det djur som man också vet inte har haft det så bra. Men det fina med att jobba i det här yrket är att man har en möjlighet att hjälpa dem, säger hon.

Katten slutade att andas
Trots en mängd år som veterinär, finns det ett antal händelser som stuckit ut extra mycket och som etsat sig fast i minnet.
En av gångerna var när hon skulle operera en gammal katt som hade tandproblem. Det innebar att de var tvungna att söva katten, och för en äldre katt kan det innebära en högre risk.
–Under operationen slutade plötsligt katten att andas. Det var lite panikartat och läskigt, men vi hävde narkosen och gav den adrenalin och på så sätt lyckades vi rädda katten, säger hon.

Många stunder är påfrestande och att avliva djur är enligt Moa Laurell aldrig enkelt, men då det sker varje vecka blir det en naturlig del av jobbet.

–Beslutet att låta ett djur somna in är så klart tufft för många ägare. Men samtidigt är det ett viktigt sådant för att djuret ska slippa lida eller när kroppen inte orkar längre.

Däremot så är det främst de positiva sakerna som hon minns bäst och det som får henne att alltid vilja gå till jobbet.

Katten som hon och djurvårdaren Victoria Nystrand ska hjälpa idag heter Sara. Det är en 13 år gammal katt som tidigare varit hemmahörande på katthemmet, men som nu fått en ägare. Behandlingen som ska göras är ett blodprov, för att kontrollera Saras lever och njurar. Något som hanteras med bravur av den rutinerade katten

–Hon är så lugn och duktig. Det gör vårt arbete mycket lättare. Sara är ett praktexemplar, säger Moa Laurell.

Besök i hemmiljö
Även om besöket för Sara löste sig på smidigast möjliga vis, så är det för många djur en jobbig upplevelse att åka till veterinären. Därför har de börjat med hembesök de senaste åren.

–Hembesöken är ett viktigt komplement för oss att ta till, då djuren oftast är mer avslappnade i sin hemmiljö. Många blir stressade av att åka bil eller av de många nya lukter som de stöter på hos en klinik. Där är katter extra känsliga, säger Moa Laurell.

Hon ser det både som en yrkesfördel och som ett privilegium att få besöka djurens trygga hemmiljö. Besöken kan innebära allt från undersökningar, vaccinationer till blodprov. Annars görs alla operationer alltid på kliniken och även allt som behöver vara sterilt.

–Överlag ser vi jättemånga fördelar. Men samtidigt är det alltid ett projekt och mycket att tänka på när vi åker ut, man ska ju, i princip, få med hela kliniken i en väska, säger hon avslutande.