Anna Sigrid preppar inför julen med dofter, växter och ljus

Av Anna Sigrid

RENA UTSTÄLLNINGEN. Hemma hos Anna Sigrid finns det massor av härlig juldekor, allt från glasburkslyktor till flaskljushållare och smarriga hårdbrödkakor.
Foto: ROFFE ANDERSSON

För många handlar julförberedelserna om julmaten och trots att mat roar mig så är det där med korvstoppning och pressylta inte min grej.

Mina förberedelser är dofter, växter och ljus. Kransar och lyktor. Det är en alldeles speciell doft när svavlet slår mot plånet, sen ljudet när lågan tar sig och så doften av varm stearin. Det är min jul! Granen likaså. Det ska vara gran både ute och inne, riktig gran!

Ljusburkar
Och så ska det vara kransar, både för mänskor och fåglar. Och så ljuskedjorna, ja, de luktar inte men det lyser upp i och är behövliga när solen lyser med sin frånvaro. Och tack för dessa små, små ljuskedjor, kostar inte många pengar och så roligt jag har med dem.

Jag börjar med lyktorna. Om en som jag, bor med en gurkmissbrukare så får jag ofattbart många tomma gurkburkar. Formen på den burk, som enligt maken, har den godaste smörgåsgurkorna är så fiffig. Smal upptill och bredare i botten. Perfekt, och botten är plan, det fungerar utmärkt att ha både värmeljus och smalare blockljus i, och de står rakt. Det blir alltså inga sotiga märken på burkens vägg. Jag sveper ett varv av vit spets runt den nedre delen, sätter fast spetsen med limpistol. Klipp till två trådar, en för burken ca 30 cm och en till handtag (välj längd), av 0,65mm ståltråd rullad på fyrkantstav. Vrid till en ögla på mitten av burktråden ca 1 cm stor. Ta handtagstråden, vrid fast ena ändan i öglan.
Lägg burktråden under gängorna (du kan fixera med lite lim) och vrid ihop den tillsammans med handtagstråden. Alltså tre trådar vrider du ihop och är noga med att vara mitt emot öglan. Då kommer lyktan att hänga rakt. Vi ett festligt tillfälle hade jag 20 sådana burkar, alla med olika långa handtag, mycket läckert!

Jag har tvingat honom att köpa andra sorters gurkor bara för att jag ska få andra jättestora glasburkar. Dem har jag, med limpistolens hjälp, täckt till tre fjärdedelar med säckvävsliknande tyg. Skarvarna har jag dolt under spets, likaså övre kanten. Ibland kring jul säljs apelsiner i säckförpackning, måste sparas, kan va bra att ha. Gängorna har dolts med grovt snöre i en liten rosett.

De här burkarna är lika fina inne som ute och med blockljus lyser det bra, värmeljus sämre. I synnerhet de små värmeljusen slocknar mycket fort om det är kallt ute. Jag brukar stoppa värmeljusen i en liten glasburk och sen den lilla glasburken i den stora. Då brinner det längre. Och det är då jag verkligen uppskattar grilltången, både till att försiktigt stoppa ner ljuset, men också att stoppa ner burken i burken.

Gamla navkapslar
Flaskor kan lätt förvandlas till ljusstakar också. Vissa kanske minns de bastinlindade vinflaskorna med ränder av rinnande stearin på flaskhalsen, annars kan en åter minnas dem på Tonys restaurant, där Lady och Lufsen dinerar. Men numera finns ljushållare att trycka i flaskhalsarna och sen är det bara att pynta. Jag stickar av restgarner lite vantar, halsdukar och mössor och hänger runt mina flaskor.
Andra slags ljushållare finns för lampetter. Jag har monterat en på en gammal rostig spade och på en gammal planka. Plankan lång slängd i skogen, patinerad och fick en reflektor av en uppklippt kattmatsburk, visserligen helt värdelös som reflektor eftersom den rostat, men har en viss charm. Två gamla sågar blir lätt en gran, med liten ljuskedja! En plywoodskiva som legat länge i skogen och lavar börjat växa på den, sådana skivor tar jag gärna hem också och sågar till hjärtan.

Ljuvliga dofter
Det blir så där när en skrotar runt i skog och efter vägar. Jag kan hitta allt möjligt som jag släpar hem. Ett fint fynd är navkapslar! Jag plockar ibland för de innehåller en perfekt rundel, i perfekt diameter. Har de legat ett tag i diket är de lite rostiga vilket är bra för garnet ”halkar” inte. Jag lindar garn tätt, tätt runt och sen gammal hederlig julgransljushållare, så där nypa i metall, i nederkant, sen är det fritt fram hänga upp, att pynta med växter, band eller vad som faller en in.

Och det där att pynta med, det kan vara allt möjligt, det mesta från skåp och skafferi. Apelsinskal blir fina stjärnor. Med pepparkaksmått ibland också sax, skalen kan vara för sega för att stansas ut och då får saxen bistå. Kanelstänger, ljuvligt doftande, liksom anisstjärnor, fina och redan färdiga stjärnor. Torkade äppleskivor, med kärnhuset som stjärna, blir fint jullikt pynt, på kransar eller ljusflaskor. Och skalet av lök, inte det där yttersta för det är bara torrt, utan nästa lager som är fuktigt och har färg, bara klippa till små hjärtan.

Oändliga mängder silver fås av själva bagen i bag in box. Tömd förstås, också ursköljd och pressa ihop dem med hett strykjärn. Lägg smörpapper på strykbrädan, sen bagen och så nytt lager smörpapper och pressa. Öppna fönster för ångorna är inte nyttiga. Sen är det bara att klippa till figurer. Jag tog knappar och ståltråd genom hålen och genom silvret och sen vred fast runt granriset utanför trappen.

Jag gör ofta en krans av örter, salvia, lavendel och timjan som jag hänger över spisen. De doftar gott och länge men bör inte återanvändas i nån gryta. Däremot känns nejlikepreparerade apelsiner som visserligen doftar härligt, de känns lite … ute just i år.

Julkrans
Jag har vid något tillfälle köpt cernitlera. En slags modellera som kan härdas i ugn. Jag köpte pepparkaksbrun och kavlade ut och använde pepparkaksmått. Och så härdning i ugn. Med röda band blir det fint pynt till granen, julriset eller på kransen. Att göra pepparkakslika figurer i cernit kan vara ett riskmoment eftersom den innehåller flera ämnen som är giftiga om en sväljer dem.

Men kronan på verket är ändå kransen. Kransstommar finns att köpa färdiga men kan lika gärna tillverkas. Plocka kvistar av björk, långa kvistar, 50 – 70 cm, och lägg dem pö om pö, cirka två meter, ganska tjockt. ”Filea” dem, klipp bort de grova grenarna så du bara har kvar de som är tunnare än 3 mm. Sen, dags för formatering. Tag en tunn, dålig sytråd, helst en i bomull, och börja att linda. Ta ett grepp på mitten och fäst tråden, börja linda och samtidigt forma. När du gjort en fjärdedel ta ihop till en ring, så början och slutet går omlott. Fortsätt linda, och linda några varv runt stommen. Så har du en stomme som kan komposteras. När jag gör kransar till begravning eller gravar gör jag så. Jag vet att kyrkogårdsarbetarna vill kunna lägga allt i komposten.

Kräver dammsugare
I skogen och i trädgården finns det mycket som är användbart för kranstillverkning och julpynt. Fröställningar av olika sorter har 50 nyanser av brunt som kan vara vackert. Johannesörtens fröställning är riktigt pepparkornsbrun medan gullvivans har ljusare brun färg. Häckspirans fröställning är konisk och sen är det den där lilla saken som jag inte vet namnet på. Den ser ut som en förväxt kardborre, ljust brun och vass som sjutton, både stjälk och ställning, men tuff! Alliumsfröställningen ser ut som en maskrosboll, tuff den också. Humlekottarna är ljust bruna och mycket fina men helt hopplösa att jobba med, går sönder när en tittar på dem. Humlekottarna kräver verkligen limpistol. Nackdelen med frön är att de kan gro, om de är utomhus eller skräpa ned inomhus. Att göra arrangemang med granris inomhus kräver en rejäl dammsugning för att bli kvitt barren. Tallbarr och barr från silvergranar är lite trögrörligare.

Blåbärsriset är friskt grönt och lingonriset har en betydligt blåaktigare färg. Vincan, en vintergrön växt är ljust grön och mahonia, mörkare och ser ut som järnek. Den är fin men vass. Bergenians blad är stora blanka, tänk näckrosblad, är tacksamma att jobba med, de täcker och du blir fort färdig. Julrosens flikiga blad i samma färg, men matt. Och det är så jag tänker när jag gör kransar, jag varierar med färg och form. En krans med lingonris är…. en lingonriskrans, men en krans med många olika växter är spännande och vacker. Alla på olika vis. Fördelen är också att de chanserar i olika takt, allt blir inte fult och gammalt på en gång.
Kottar är fina i kransar också men eftersom de saknar stjälk får en hjälpa dem på traven med en bit ståltråd. Lägg tråden under första fjällvarvet och vrid ihop lite försiktigt. Att ha nypon och rönnbär i kransen är vackert men kommer strax bli uppätet av småfåglarna. Bunta samman några nypon och bind ihop till en liten bukett så är det lättare att binda dem samman med övriga växter.

Kransar kan innehålla annat också än växter, hjärtan och stjärnor. Den här kransen är till min son tedrickaren. Torkad johannesörtställning och gamla tesilar. Det är också fint.

Kork som pynt
Korkeken och tjuren Ferdinand känns som julbudskapet, lugn och ro och frid över jorden, frid under eken. Jag har alltid önskat mig en korkek och i år blev det av.

Jag spar allting! Många vet att jag ”håller på” så jag får förvalta gamla mammors syskrin, knappsamlingar, band och broderigarner. Fina rundlar och rektanglar av finaste guldpapp och små strutar av guldpapper. Grova snören och sirliga band. Det kan komma till användning. Röda korsets kupa har också sybehör, julpynt och annat, kan va bra att ha.

Glöm inte allemansrätten
Ljushållare och kransstommar av olika sorter och storlekar finns i hobbybutiker, Panduro och Slöjddetaljer bland andra. Kransstommar finns också i styrolit. Där kan också cernitlera köpas.

Till sist ska vi komma ihåg allemansrätten. Mossa och lav får plockas för husbehov. Allemansrätten talar inte om ledningsgator så plocka björkkvistarna där.