Krönika: Där stod den med stora ludna ben

Krönika: Där stod den med stora ludna ben

SKRÄCKDIGGARE. Anna Sigrid gillar spindeln i rondellen i Vallentuna centrum.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Ja kära nån, vad är det som har gjort att spindeln är symboldjuret för halloween? Att pumpan är frukten, växten känns rimligt både med tanke på ursprunget och själva skördandet, eller originalet var ju egentligen rovor.

Alltså irländarna, långt bak i historien, satte eld i rovor eller kålrötter för att hålla alla onda andar borta, men vid emigrationen till USA blev det pumpa i stället, vilket vi är tacksamma för. Pumporna är betydligt godare och sötare än rovor. Men varför spindlar? Påsktiden kryllar av både höns, kycklingar och harar och kring juletid är det en hel del getabockar, grisar och kalkoner. Ja, de sistnämnda käkas ju upp förstås och då har jag undantagit sillen.

Att halloween som egentligen bara är en dag, men med kommersens hjälp och bristen på trevligheter under hösten och i nära anslutning till höstlovet så förstår jag att det där hallowinandet kan pågå i veckor, inte mig emot. Skolor och dagis bidrar till tänjandet! Skräck och blod och häxor och en möjlighet för alla barn och vuxna att möta och mota bort sina rädslor.

Hur det än är blev jag barnsligt förtjust när jag for till byn och mitt i rondellen står den allra största spindel jag sett, med stora ludna ben och stadig blick!

Döskallar, häxhattar och spöken är också attribut under den här perioden och så ska vi skrämmas. Själv är jag ruskigt glad (såg ni, lite fyndig där) över pumpan och väljer att äta upp den.

Fördelen med så periodiska pryttlar oavsett, ätbart eller inte, är att det säljs till reducerade priser efteråt. Och röd lapp på ett härligt spindligt lakritsgodis, det kan jag mycket väl tänka mig att både köpa och stoppa i munnen, det är inte så att jag har spindelfobi. Jag bara funderar över valet av djur. Ska vi skrämmas med djur tycker jag det är mer passande med ormar.
För är det något djur som jag har respekt för så är det orm. Jag tar en redig omväg om jag möter en. Men det är klart, en orm gör sig rätt dåligt i en rondell. Älgen är också rätt respektingivande.

Rapport visade filmer i somras, där nån försökte ta selfies med älg i bakgrunden, mycket aggressiv sådan och varningar utfärdades. Jag skulle ta omvägar om jag mötte en älg i skogen, så obegripligt stora och stöddiga. Det var en älg som passerade vår trädgård, och fotavtrycken var decimeterdjupa. Och det meterhöga staket vi har, jag bara väntade på att se älgen hoppa över, hur elegant skulle det vara? Icke sa Nicke, bara ett högst normalt kliv och så var älgen borta. Och medge att älgen skulle passa bättre i en rondell!

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammalt, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *