Krönika: Höst betyder att det är skördetid!

Krönika: Höst betyder att det är skördetid!

HÖSTIGA DOFTER. Hemma hos Anna Sigrid doftar det päronkaka och köksbordet dekoreras med en stor bukett dahlior.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Höst! Otvetydigt, definitivt och faktiskt höst! Väderstationen visade på två plus under morgontimmarna och dahliorna kämpar vidare liksom fuchsiorna! Dahliorna, stora rosa bollar och det är härligt att plocka in en jättebukett att ställa på köksbordet!

Det där köksbordet belamrat med burkar, både tomma och fyllda, anteckningsböcker och etiketter och det är höst! Skördetid!

De kraftiga vindarna gör att vi slipper plocka äpplen från träden så jag kryper runt på marken med en korg och en säck. Fina eller tillräckligt fina äpplen i korgen och fuläpplen i säcken. Jag behöver inte bestämma mig för vad som är skonsammast eller minst slitigt för kroppen, sträcka den i jakt på äpplena i toppen, eller nöta knäna i krypandet! (Vad är det som kruper? Er nye svenskfröket! Om ni minns Roffe Bengtsson och Sten Ardenstams gamla sketch, fnissar lite åt mig själv där i gräset när jag kryper under träden.) Vinden har skött om det hela, det är bara ned på knä!

Det är svåra angrepp av monilia och skorv i år men jag håller tummar för Ingrid Marie. Hon kämpar hårt för att hålla i sin frukt. De angripna frukterna hamnar i fulsäcken. Ingrid Marie plockar jag av senare i oktober. Då är det betydligt noggrannare sortering, för Ingrid Marie ska sparas och lagras och ätas andaktsfullt i november och december och ibland faktiskt håller äpplena ända fram till maj! Försiktigt kommer frukten vridas ned, stjälken måste vara kvar, och noggrant lindas in i papper, tidningspapper som har klippts till i lagom storlek.

Nedrans att telefonkatalogernas tid är förbi, deras sidor var perfekt storlek för vinterförvaring av frukt! Men fulsäckarna, fjorton säckar har jag kört iväg till Hagby med halv och helruttna äpplen och det luktar inte hallon! Tio lövkorgar fulla med äpplen och 45 liter äppelmust och oräkneligt antal burkar med äppelmos och äppelkompott och en stor påse med torkade äppelringar har producerats men faktiskt inte en enda äppelkaka!

Vi har ett päronträd också. Under alla år vi bott här har det gett ett och annat, men för två år sedan gick den bananas och gav så mycket frukt, och ja, källaren har fortfarande burkar med spännande innehåll med bland annat päron. Och i år, rimligt antal, vackert formade och stora och med ljuvlig doft och smak. Det blir nog en päronkaka till efterrätt, varm och kryddad med kardemumma och så serverad med vaniljglass som sakta får smälta! Jag undrar, kan det bli bättre? Så, en redig bukett dahlior på köksbordet och doften av nygräddad päronkaka. Det är trots allt fredag!

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammat, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *